När man är jag och känner oro i kroppen så försöker jag koncentrera mig på en sak. Denna gången blev det att sätta in Instagram här på bloggen. Jag sitter via en mobil och kan inte se hur det ser ut via en dator. Ni som sitter vid en stationär dator, hur ser det ut?
Varje eftermiddag den senaste tiden så känner jag rastlöshet. Kan kanske bero på att jag precis har gjort mina hemuppgifter från terapin eller att jag ska göra dom. Det kan tänkas vara superlätta för andra att göra men för mig är det som att bestiga ett berg.
Ibland kan jag inte hjälpa att hamna i tankar där jag ifrågasätter mig själv. Frågor som varför? Den frågan kommer i var och varannan mening. Varför gjorde jag inte så här istället. Hur? Ja det är också ett ord som blir till en enormt stor fråga. Hur skulle jag ha gjort? När? När ska jag få känna mig fri från mitt förflutna?
Jag är en bit på väg, men vägen känns lång. Dock så tror jag att jag hittar hem en vacker dag. Hemmet i mitt inre. Få känna mig fri från sådant som har varit. Ibland blir man trött på alltihop. Kroppen tar stryk.
Men men...Man ska känna att man lever 😊
Jag har rastat hunden, plockat undan och tvättat. Nu blir det kaffe ❤