Det sårar en så klart

Dagens första kopp kaffe är som att komma till himmelriket. Det finns inget godare!

Jag har gjort en del i helgen. Rensat ur skåpen. Tagit bort sådant som vi inte använder. Städat ut i skafferiet. Sorterat i hyllorna så nu ser man vad man har och inte har. Hade planer att fortsätta idag men min rygg säger ifrån. Det blir att ta en paus idag. Jag har inga planer för dagen faktiskt. Tar den som den kommer och gör det bästa utav den.

Igår var Benjamin hemma med lille Liam. Farmors pojke var han igår. Det var jag som skulle klä på honom tyckte han så det gjorde jag. Han busade och var på glatt humör. Underbara unge. Jag är så glad för mina älskade barnbarn. Lille Nellie är numera stora damen. Hon blir 8 år till sommaren. Wilja blir 7 år till nästa vinter. Sebastian blir 6 till sommaren. Vart har tiden tagit vägen? Dagarna springer iväg. Man får inte tillbaka dom. Man missar så mycket när man inte kan följa barnen. Man är rädd för att barnen ska tro att man inte vill ha kontakt med dom. Mina barnbarn på Gotland har jag inte fått ha kontakt med de sista 2 åren. Det sårar en så klart. Jag hade gjort allt för att få träffa dom. Om inget annat bara få veta hur det är med dom.

Jag är glad över att kunna få följa Liam. Han blir 3 år i november. Det är en klok liten kille som vet vad han vill. Han pratar på som bara den och älskar sina bilar och traktorer. Han har en nalle som är en drake. Den älskar han. När han ska hem så får jag en kram och en puss. Jag tar tillvara alla stunder jag får men mina små

Idag är det söndag. Dagen innan min terapi. Det är oftast denna dagen som jag känner ångesten komma. Förbereder mig för morgondagens samtal. Innehållet ger mig ångest. Det är så jobbigt, men samtidigt så lärorikt. Det ger resultat i slutändan.

Ni går ha en fin dag. Det ska jag försöka ha. Kram kram.