Om 10 dagar börjar skolan igen. Då är sommarlovet över. Vad har vi gjort för något? Ingen aning. Måste tänka efter. Har inte hunnit med något känns det som. Vi har försökt att komma till stranden ett par gånger i alla fall. Minns jag inte fel så är det fem gånger noga räknat. Vädret har inte varit så fint som jag skulle ha önskat det. Men jag ska inte klaga! Jag kom till stranden fem gånger. Det är fler gånger än för många andra.
Nu väntas det dop. Det ser jag fram emot. En liten Elvira ska få sitt namn nedskrivet i kyrkans papper. Efter det så ska min bror och hans sambo samt min systers sambo firas då de har fyllt år. Min lillebror blir 40 år gammal. Herregud! Jag kommer ihåg när han sprang i sin blöja. Springandes efter mig. Jag hade han och vår lillasyster efter mig dagarna i ända. Låg jag i soffan och tittade på tv så hade jag dom två på mig. De kunde inte säga Elisabeth så det blev "Effet". Det hette jag i flera år.
Jag var ofta ute med dom. Vi hade en gammal mack som låg en km bort från vårt hus. Dit gick vi barn för att handla vårt lördagsgodis. Han var snäll gamle Gotfrid. Vi kallade honom Gotte. Vi fick alltid mer godis än vad vi hade pengar till. Macken var väldigt liten men det fanns ändå lite att välja mellan. Eller så tyckte man att det var mycket för att ytan var liten?! Det var hit jag körde min moped när den behövde tankas. Han var billigast...och närmast. Varje skoldag körde jag moped till närmaste busshållplats för att sedan ta bussen där som tog mig till gymnasieskolan i Eslöv. Eller ja...inte varje skoldag ska jag erkänna. Det var inte alltid jag gick till skolan. Vissa lektioner skippade jag helt. Jag var så skoltrött. Hur jag kunde ta mig igenom de två åren i skolan och dessutom få mitt intyg är för mig en gåta. Det hade aldrig gått idag!
Jag har haft det rätt då tufft när det gäller skola egentligen. De två första åren var bra. Hade många vänner och jag trivdes i skolan. Sedan flyttade vi och helvetet började. Jag var 10 år gammal och började i tredje klass i Höör. Oj! Där var allt precis tvärtom. Jag kom ju från en liten håla till en stad och det var inte så lätt att bli accepterad. Jag blev aldrig det till fullo. Jag gick till skolan med ångest. Kom hem med ångest. Somnade med ångest för att vakna med det. Så var det tills jag gick ut gymnasiet. Än idag kan jag få ont i min mage när jag ser barn samlas i klungor på skolgården. Jag är glad över att min minsting är 15 år gammal och ska gå upp i nionde klass. Skoltiden är snart förbi. Ja om jag får tänka egoistisk.
Oj. Nu blev det svammel igen. Så går det när man låter tankarna vandra.
Jag hoppas att ni alla får en fin kväll. Kram kram.
