Jag får frågan: Vilket år är det? Jag blir helt tom i huvudet. Vilket år är det? Jag funderar och funderar. Efter ett tag så kommer jag ihåg. 2024 svarar jag. Vilken månad är det? Jag kommer inte ihåg. November säger min terapeut. Vilket datum är det? Frågar hon. Jag känner mig nollställd. Vilket datum är det? Jag kommer inte ihåg. Den 25:e säger min terapeut. Jag känner mig tom i huvudet. Hjärtat rusar och jag känner mig orolig inombords. Ångest, ångest, ångest!
CPTSD. Det är det jag har. Det är som PTSD men CPTSD är bland annat om man varit med om svåra trauma från barndomen.
Den lilla flickan. Ja jag kallar henne för det. Denna lilla flicka är jag som barn men jag har svårt att ta till mig henne. Inte som innan. Då ville jag inte veta av henne. Idag skulle jag vilja omfamna henne och få henne att känna sig trygg. Tröskeln över där är svår att ta sig över. Men jag står i alla fall intill Tröskeln. Tidigare såg jag knappt den på håll.
Terapin går framåt. Jag tar små steg fram. Tänker, begrundar, känner. Mitt mående går upp och ner. Vissa dagar är det bra. Vissa dagar tvingar jag mig ur sängen. Terapin tar på mina krafter. Jag försöker tänka att ju mer krafter den tar på mig ju mer bearbetar jag mitt liv. Då blir det genast positivt.
Vissa dagar är jobbiga. Går som en zombi. Förmodligen för att jag är så trött för vissa nätter har jag svårt att sova. Vaknar flera gånger. Drömmer och kallsvettas.
Jag försöker förstå hur mitt liv har varit. Jag märker stor skillnad från hur det var för 4 år sedan då jag började min terapi. Eller 4 1/2 år sedan är det snart. Jag försöker se mitt egna värde som människa. Försöker tänka att jag är lika mycket värde som någon annan. Men det är svårt ibland. Speciellt de dagar då man tycker man är värdelös. Det är oftast de dagar då sömnen inte varit bra. De dagar jag har ont i kroppen. Ibland så krävs det inte mycket.
Mörkret gör inte det hela bättre. Snart kommer snön och det innebär mer smärta i kroppen. Jag hatar vintern, men jag älskar julen. Så jag har något att se fram emot under den kalla och mörka vintermånaden som kommer. Mina barn kommer hem. Jag längtar! Mina barnbarn firar med sina mödrar i år så jag får fira jul med dom när dom är hemma hos sina pappor.
Många frågar vad jag önskar mig i julklapp. För mig hade den stora glädjen varit om jag hade kunnat få ha mina barn och barnbarn under samma tag. Det hade varit den största julklappen av alla att få.
Igår var jag och tittade på två av mina barnbarn då de spelade teater. Så duktiga och så fina. Så roligt att fåvara med och se dom utvecklas. Älskar dessa små liv. De börjar dock bli stora dom med. Mitt äldsta barnbarn är 9 1/2 år. Förstår inte vart tiden har tagit vägen.
Jag har ett barnbarn som jag inte har träffat än, men jag längtar att få träffa henne. Ska försöka ta mig neråt så jag får lära känna henne
Här har vi Nellie och Wilja ♥️
Här har vi André med sitt yngsta barn. Lilla Nowali ♥️
