Igår var det Sveriges nationaldag och jag kan tänka mig att det blev mycket firande på sina ställen runtom hela Sverige. Det var några år sedan man kunde gå ut i folksamlingar för att fira. Vi strandade på Kaffetorpet vid Sollidend slott för att se min son Hampus ta emot ett stipendium och för att framföra en låt. Vi hade tur med vädret så vi kunde sitta i lugn och ro och bara njuta av stunden.
Jag har sju barn och jag är stolt över dom alla. Dom har olika personligheter och är duktiga på olika områden. De är lika varandra men ändå så olika. Några är duktiga på fotboll, andra på sång och musik. Vissa har familjer medan andra är lever fritt och har bara sig själva att tänka på. Oavsett hur de är eller vad dom gör så är samtliga speciella i mina ögon.
Fast jag har många barn så har dom nära kontakt med varandra. Tänk om jag hade haft den kontakten med mina egna syskon som mina barn har med varandra det hade varit roligt. Men jag har valt att gå min egen väg och går framåt i livet sakta men säkert.
Nedan kan ni höra Hampus, min 16-åriga son sjunga The parting glass ❤️
