Barnets rätt i samhället

Förr, innan jag själv skaffade barn så sa jag ofta att folk får skylla sig själva om de hamnat snett här i livet. Man väljer ju liksom själv var min åsikt. Jag visste inte bättre än så på den tiden. Idag vet jag att det ligger så mycket bakom som vi aldrig får se. Vi ser en nerdrogad människa på gatan som irrar omkring. Vi fnyser och tycker att den människan är mindre värd. Vi förstår inte varför en sådan människa ska få gå fri i vårt samhälle. Förlåt, men jag visste inte bättre.

Ett förlåt för alla dumma tankar som jag hade som yngre räcker inte. Jag har inget försvar. Inte mer än att jag inte visste bättre. Jag trodde att det var något som de ville göra, men vem vill egentligen knarka bort sitt liv frivilligt? Idag förstår jag att när de väl är i drogträsket så har de inget val än att ta en drog för oftast så klarar de inte av att stå emot abstinensbesvär. Sen har de inga pengar till mat heller så då tar de lite droger som håller hungern borta.

Ja det är ju inte så här för alla men för en del. Jag trodde aldrig att jag skulle möta detta livet på nära håll och det är många gånger som jag har klandrat mig själv, men kunde jag verkligen gjort annorlunda? Jag tror inte det faktiskt. Jag uppfostrade mina på samma sätt. Jag gjorde aldrig någon skillnad på uppfostran, men ändå så fick mina barn en annorlunda start här i livet.

Var det barnets fel att det blev som det blev? Eller var det samhällets? Eller var det rent ut sagt kommunens?
- Ja det kan man ju fråga sig. Finns det svar tro? Ja jag vet att det inte är barnets fel i alla fall.

Jag har en hel del tankar och funderingar gällande detta ämne och jag kommer skriva ner dom efter hand. Men först vill jag säga att jag hedrar min son som faktiskt står upp för den han är. Han försöker och han gör det bästa av de möjligheter han har. Att det blev som det blev med honom skulle jag vilja gå i botten med, men jag säger som så att han fick inte en möjlighet att bli en människa som alla andra i samhället. Samhället ser säkert på honom som jag själv gjorde en gång då jag inte visste bättre. Kommunen säger att de definitivt gjorde sitt arbete. De betalade minsann för hans bästa. Jag ser det som att de betalade för att hålla min son borta från denna ort.

Jag kommer skriva om sonens vistelse på barnhemmet Oasen, hur han fick sin arm omvriden av en personal så han fick åka till sjukhuset för de var rädda för att han hade brutit axeln. Jag kommer berätta hur de låste in honom i ett så kallat Time Out rum som inte var så stort. Det var meningen att han skulle sitta där max 15 minuter men i detta fallet blev det fyra timmar. Kalla Fakta tog upp fallet med Barnhemmet Oasen. Se programmet här. Det var rätt så intressant. Det var flera barn där som kunde berätta vad de blivit utsatta för men naturligtvis så gick Barnhemmet Oasen fria i rättegången som blev av. Men men...det kunde man ju ana. Efter Barnhemmet Oasen så blev sonen placerad i ett förstärkt familjehem med fasta rutiner och regler som skulle följas. Hur blev det med det?

Ska påpeka att jag har fått min sons tillåtelse att skriva hans historia och framför allt mina egna upplevelser, tankar och funderingar. Jag kommer skriva under kategorin BRIS. Det står ju för Barnens rätt i samhället. När jag hör dom orden så tänker jag att barnen ska få den hjälp de verkligen behöver för att kunna få ett bra liv.

Jag kommer berätta från start till slut.

Ha det gott.