Kategori: Livet

När jag var barn och ungdom så fanns det ingen mobiltelefon. Skulle man lyssna på musik så var det via en kassettbandspelare och ljudet var inte det bästa. Idag har alla en mobiltelefon. Musiken strömmar ut till hörlurar och sedan är det bara att njuta för fullt av musiken. I alla fall för den som har hörlurarna på sig.

Ibland undrar jag varför vissa ens har hörlurar i öronen. Många av dom verkar vara döva. Inte så konstigt med tanke på att jag kan sitta tre meter ifrån och ändå höra hur bra som helst. Ska påpeka att jag inte har en superbra hörsel ändå. Just nu sitter jag på en buss. Jag hör ljudet från bussens motor. Ljud som blir när däcken rullar på asfalten. Ändå så hör jag den förbannade musiken! Ja musik och musik. I mina öron är det skrän! Vad är syftet med att ha hörlurar i öronen???

Idag är det måndag. Dags för terapi igen. Sitter sim sagt på bussen och är på väg hem. Det var längesedan som jag åkte buss. Brukar åka med Fredrik in. Efter terapin är jag med Stéphanie och sedan hämtar Fredrik upp mig när han har slutat. Nu är Stéphanie i Thailand så då är det lika bra att åka hem. Har hundar som behöver tas om hand med.

I flera nätter nu så har jag sovit dåligt. Vaknar på nätterna och har svårt att somna om. Vaknar kallsvettig och det är så vidrigt! Man kan ju tro art jag badar i sängen om nätterna. Nej jag hoppas det blir bättre med sömnen snart!

Kylan har slagit till ordentligt. Det är så kallt om dagarna nu så igår tog jag fram min vinterjacka. Jag hatar att frysa. Mina leder tar stryk av kylan och kroppen arbetar dubbelt upp känns det som. Jag måste ta hand om min tvätt när jag kommer hem och jag måste städa hemma. Mina leder måste hålla sig i schack.

Jag hoppas att ni har det bra. Önskar er en fin dag. Kram kram.

Det är mitt i veckan och nu går vi mot helg. Ja det är några dagar dit men vi är på väg. Jag har inga planer alls egentligen. I skrivande stund så går tanken på att gå till pappas grav och göra i ordning där. Det är 12 år sedan han dog. Tiden springer iväg.

Pappa bodde i Skåne tidigare. På hans 74-års dag så tog han sina saker och flyttade till Öland. Han hade sagt till mig flera gånger att han ville flytta upp. Han frågade mig om jag ville kolla upp boende i Borgholm. Jag trodde det var en fix idé så jag tog inte det på allvar. Jag lovade att kolla upp det men först gjorde jag ingenting. På den tiden åkte vi ner en gång i månaden och varje gång vi kom ner så frågade han om jag hade kollat upp det. Jag bestämde mig för att ta tag i det. Tänkte att fick han boende så kan han bestämma sig då.

Det gick några månader och sedan kom ett boende upp. Han valde att ta den pch vi flyttade upp pappa till ön. Han ville komma närmare mig och sina barnbarn. Attflytta pappa till Borgholm var det bästa jag valde att göra. Jag är helt säker på att de år han fick här på ön hade han aldrig fått om han hade bott kvar i Eslöv. Han var felmedicinerad och han mådde inte bra där nere. När han kom hit så hade jag möten med både personal på boendet och kontaktade läkare här. De kom fram till att han hade mediciner som inte var bra samt så kunde vissa av dom inte kombineras med varandra. Pappa blev som en annan människa. Det var skönt att se.

Jag tog hand om pappa. Hela min familj fanns där för honom. Vi träffades nästan varje dag under de år han bodde här. Han var aldrig ensam. Det som glädjer mig mest är att han inte var ensam dagen han dog. Jag satt hos honom i 33 timmar. Han fick somnade in i min famn. Han var inte ensam!

Det närmar sig skördefest här på ön. Varje år åker vi ner till Eriksöre och där köper vi en pumpa för att sätta på pappas grav. Han urnsattes när det var skördefest. Vi valde den helgen då pappa älskade skördefesten.

Jag ska göra gravdekorationer som jag ska sätta på gravarna. Har några stycken här på ön. Jag brukar även sätta i minneslunden då jag har nära och kära som gått bort och som vilar någon annanstans.

Denna gjorde jag för 8 år sedan till pappa. Kanske blir det en liknande. Jag får se.

Nu ska jag ta hand om min tvätt. Jag önskar er alla en fin dag ❤️

Vilken dag det har varit. Har hunnit med så mycket på kort tid. Inte konstigt att man är trött.

Dagen började med terapi. Kommer ärligt talat inte ihåg vad vi pratade om. Men det är djupt innehåll i alla fall. Det vet jag. Hon frågar, jag svarar. Försöker i alla fall. Ibland låter det så logiskt det jag tänker. Tills jag uttalar det. Då helt plötsligt så hörs det annorlunda. Då kan man känna sig rätt så korkad.

Efter terapin så hämtade Stéphanie upp mig. Vi handlade och gjorde några ärenden i olika butiker. Körde hem det och sedan tog färden oss till Pontus skola där jag ville ha ett möte angående Pontus skolgång. Mötet gick bra. Dom är helt suveräna där. Efteråt for vi till Lager 157 så Pontus kunde köpa lite kläder. Han behövde både jeans, långärmade tröjor och t-shirts. Det var riktigt vidrigt när vi skulle välja ut t-shirten. Det var så mycket damm på dom svarta t-shirten. Jag kallade till butiksbiträdet som var några meter bort och visade hur mycket damm som det låg på kläderna och på bänken dom låg på. Det var tydligen fullt normalt. Så är det i allabutiker sa hon. Nej det är det inte sa jag. Jag har aldrig sett det så tidigare någonstans.

Det är väl en sak att tycka så som hon gjorde men det är en annan sak att låta det vara kvar. Hade det varit jag så hade jag bett om ursäkt och sedan dammat bort det. Men det är jag det!

Efter där så åkte vi hem till Stéphanie igen. Jag var helt slut så jag vilade bort en stund på soffan.

Nu är vi påväg hem. Middag ska ordnas. Jag köpte kroppkakor i Kalmar så det ska killarna få. Sen blir det kväll för mig. Huvudet behöver vila. Jag hoppas att ni har haft en fin dag. Önskar er alla en fin fortsättning på dagen. Kram kram.

Det är inte ofta jag surfar runt på Facebook. Jag får upp aviseringar men går inte alltid in. Ibland tänker jag att jag kollar det sen. Men det där sen kan bli aldrig. Mestadels för att jag glömmer bort det. Mitt minne är inte alltid det bästa. Ibland när jag kommer ihåg att gå in så trillar man över tänkvärda bilder och texter. Så Facebook är ändå en plats som man får tid att tänka efter på Ibland. På hur saker och ting kan vara. Hur det är och hur andra kanske har det. Facebook kan få mig i alla fall att tänka efter.

Ovanstående bild låg i mitt flöde på Facebook. Min första tanke var att så rätt det är. Det är ju så det är. Inte alltid men ibland...för någon. För mig så måste jag erkänna att den både stämmer och inte stämmer. Själv erbjuder jag alltid min hjälp och det oavsett om jag egentligen inte orkar. Dumt då jag egentligen måste tänka på mig själv. Har dock alltid tänkt på andra före mig själv. Sedan stämmer den inte alltid när det kommer till mig. Jag får oftast fråga om hjälp. Det är inte alltid jag får den och det är sällan jag ber om den men det är också för att jag sällan får den helhjärtat. Andra orsaker är också att jag sällan ber om hjälp för att jag inte vill att andra ska dras med det som är mitt. Att inte belasta dom.

Men visst har jag fått hjälp ibland. Men då jag sällan ber om den så är det så klart inte lätt att få hjälp. För hur ska andra kunna förstå att man behöver hjälp om man inte ber om den? Men måste man alltid behöva be om hjälpen? Visst hade det varit skönt och tryggt att få vetenskapen om att det finns någon som bryr sig så pass mycket så att de erbjuder sig hjälp när de ser och hör att hjälpen verkligen skulle behövas? Det är inte ofta som någon gör det så därför frågar jag sällan.

Ja Facebook kan få en att tänka som sagt. Ingen skillnad denna gång.

Det fanns faktiskt en person i mitt liv som hjälpte mig mycket. Mest av att bara finnas där. Det var Carina. Vi fanns där för varandra. Vi pratade om livet. Om sorg och glädje. Idag har hon namnsdag. Grattis på namnsdagen min älskade vän ❤️ Du är älskad och saknad ❤️

Ja...Hon gick bort rent för tidigt. Det finns ingen rättvisa här i livet.

Ja livet är som livet är. Man kan bara göra sitt bästa för att göra det absolut bästa med sitt liv. En dag så är det över. Man får göra det som är värdefullt. Samla på sig fina minnen för de tillfällen då man verkligen behöver något positivt I livet för att orka med dagarna som kommer. Igår var en av dom dagar som skapade fina minnen. Min näst äldsta son med familj kom för att gratulera Fredrik då han precis har fyllt år. Vi fikade och pratade. Vi hade det riktigt trevligt. Ja jag kan ju bara prata för mig själv egentligen men jag hoppas att dom andra med hade det. Barnen var med. Så roligt att träffa dom. Det var ett tag sedan.

Jag hoppas att ni alla har en fin dag. Sköt om er. Kram kram.

Nu älskar Sally livet. Äntligen kan hon få ligga på sin trappa och njuta av solen. Hon behöver duscha men det tar jag till helgen. Att ligga och dra sig i gräsmattan är ju bland det bästa hon vet. Tänkte klippa ner henne med. Skönt för henne och bli av med den långa pälsen.

Sally är 8 1/2 år nu. Tiden har verkligen gått fort. Hon är ett levande minne av Carina då jag delvis fick Sally av henne. Jag parade Sally för att förhoppningsvis få en tik som jag kunde spara för att minnet av Carina skulle finnas i form av ett liv. Mimmi föddes för 3 1/2 år sedan och förhoppningsvis kan jag få en tik av henne den dagen hon blir parad.

I januari var det 5 år sedan som Carina gick bort. Ska planera in en dag framöver när barnens sommarlov börjar att åka till hennes grav och hälsa på. Det är tyvärr rent för sällan vi åker dit. Blir en gång om året. Ja jag skäms, men tiden räcker inte till. Fredrik jobbar på vardagarna. Var fjärde helg har han jouren och där emellan har han sin hobby med järnvägen. Det tar en hel dag att åka fram och tillbaka. Det är ändå några timmar bort. Men hon finns i mina tankar varje dag och hon har sin plats i min bokhylla vid ljuset som brinner 24 timmar om dygnet. Hittade en jättefin ängel med ett brinnande ljus för några år sedan. Det har stått tänt sedan dess och fungerar fortfarande. De enda gångerna som det har varit släckt är när vi har flyttat det. Bra kvalitet. Ja...Ibland har man tur och hittar bra saker som verkligen håller!

Det är kväll nu och jag ska göra mig i ordning för sängen. Sitter här själv i stort sett. Fredrik sover och pojkarna är på ovanvåningen. Så det är lika bra och lägga sig. Eller....Ja jag ska nog läsa i min bok: Den andre av prins Harry. Började på den förra veckan. Har inte kommit långt men av det jag har läst så finner jag den intressant.

Jag hoppas att ni alla har haft en fin dag. Önskar er en trevlig kväll. Kram kram ❤️

Är på väg hem från Göteborg. Jag och Stéphanie åkte i söndags för att hälsa på Beatrice i några dagar. Det har varit så mysigt. Vi bar upp våra saker i lägenheten. Sedan tog vi bussen till stan. Köpte sallad och gick till Slottsparken och åt den där. Njöt av solen och naturen. Helt underbart var det. Någon timme efter så tog vi bussen hem för att sätta oss framför tv:n och tittade på Morden I Sandhamn.

På tisdagen gick vi upp tidigt. Tog bussen till Stena Line. Tog båten över till Fredrikshamn. Vi hade en hel dag där inne. Vädret var fint. Inget regn. Det kunde droppa lite då och då men det var skönt. Vi gick in på Netto. Mest för att se hur det såg ut där. Man kommer ju ihåg röran som de hade i Borgholm. Men vilken skillnad det var. Det var så fint och så prydligt. Roligt och se. Vi hittade ett shoppinggata där dom hade allt och lite till. Vi hittade ett matställe. Så god mat! La Vida hette det. Rekommenderas varmt! Båtresan tog 3 1/2 timme turen men det gick sågort. Vi hade kortleken med oss. Köpte tärningar och gjorde eget yatzy. Tiden sprang iväg.

I onsdags så åkte vi till Ullared. Handlade till hemmet som alltid går åt. Det var så mycket folk bara. Märks att många barnfamiljer är lediga nu när barnen har påsklov. För en gång skull så handlade jag inte som jag brukar göra, men jag har hemmavarande barn som gärna köper sina kläder själv. De ska få en slant istället så åker vi in till HM i Kalmar.

Mina döttrar handlade mer än mig. Men de handlade mestadels kläder. När vi kom hem så kom Beatrice med en presentpåse med saker i till mig. Den var från både henne och Stéphanie. En påskpresent med hudvårdsprodukter och ett jättefint kort. Det stod bland annat att de bjuder mig på en kvalitétsresa med dom till Tyskland. Så fina ❤️ Jag blev jätteglad. Det hade dom inte behövt, men det ska bli roligt!

På kvällen satte vi oss på Göta bio och tittade på Den tysta flickan. Under filmens gång så förstod jag inte vad den handlade om. Den slutade på ett sätt som jag förstod ännu mindre på. När vi gick därifrån så tänkte jag att den var inte värd 149kr. Igår velade jag fram och tillbaka om vad jag tyckte. Idag så sitter den ändå i mitt hjärta. Den var sorglig, vacker, tråkig, konstig....och mycket mer. Men ju mer jag tänker på filmen ju mer kan jag se ett klart budskap i filmen. Man kan nästan ta på sorgen som flickan bär på. Man kan känna kärleken som två för henne främmande människor ger henne. Där får flickan allt som hennes egna föräldrar inte ger henne. Ja filmen lämnar besökaren med många tankar kring filmen när man går därifrån. Dock så tyckte jag att de kunde ha ett annat slut på filmen, men man ju inte få allt...men man kan ju önska eller hur?! 🥰

Så...nu är Beatrice tillbaka till sitt jobb och vi är på väg till Kalmar. Bra väglag och lagom mängd bilar på vägen. Än så länge. Jag hoppas att ni alla har haft en fin vecka. Önskar er en trevlig helg ❤️

Kram kram!

Allt som hänt börjar komma ikapp en nu. Ångesten tar över och sorgen dimper ner som ett brev på posten. Jag går upp på morgonen. Försöker hitta en jämn rytm under dagen. Försöker gå igenom den på bästa möjliga sätt, men mitt psyke orkar inte. Att gå med ångest är ett rent helvete. Ovanpå det så går man med ovisshet som ger en ännu mer ångest. När kvällen kommer så känns det som att det är dagar som har gått. Jag välkomnar sängen. Är så trött. Men det känns ibland för jävligt då ännu en sådan här dag kommer därefter. Vore inte en dag tillräckligt? Eller två?

Jag är så trött på att gnälla! Så varför gör jag det då? Ja...Det kan bero på att det är skönt att släppa ut alla negativa tankar och känslor! Bli av med giftet så att säga. Men hjälper det? Ja för stunden i alla fall!

Just nu skulle jag vilja bo i en liten timmerstuga i skogen. Bo nära naturen och få andas in lugnet. Få det att sprida sig via mina andetag. Sitta framför en varm brasa och njuta av värmen som den ger. Att stänga ute omvärlden bara för en liten stund. Jag behöver det.

Ännu en helg är på ingång. Vad är planerna för den? Ska ni hitta på med något roligt? Själv har jag inga planer alls. Vill inte planera någ för det blir sällan som man planerar. Jag ska försöka ta dagen som den kommer. En sak ska jag i och för sig göra. Jag måste tänka efter på hur jag vill min framtid ska se ut och på hur jag når dit. Min dröm ligger på vila. Kanske förblir den bara en dröm...men jag har försökt i alla fall.

Önskar er alla en fin helg. Sköt om er. Kram kram!

Vaknade tidigt i natt. Klockan var inte ens 03. Gick upp vid 04:10 och tog dagens första kopp kaffe. Åkte in med Fredrik till Kalmar vid 05. Lämnade av två hundar till min dotter. Hon ska hjälpa mig med att ta dom till veterinären för att få sin årliga kontroll. Själv så ska jag på terapin så jag kan inte göra det själv.

Sitter just nu på sjukhuset och andas in lugnet. Det är inte många människor man ser vid denna tiden. Skönt när det är lugnt och stilla. Man får tid att tänka och reflektera. Det är inte alltid så bra att göra det för just i dom stunderna så kan man glida iväg till gamla minnen. Men det är också väldigt nödvändigt ibland. Det är via dåtiden som beslut kan fattas för framtiden.

Jag brukar jämföra nu mot då. Allt är så klart mycket bättre än då men är det nuet som gör mig lycklig? Är jag värd bättre? Att bli hörd och sedd. Jag finns ju faktiskt, men lever jag? Det är i sådana här stunder som jag saknar Carina än mer. Jag hade behövt höra hennes tankar om allt. Jag andas in och med handen på hjärtat så kan jag nästan höra hennes råd. Det är en tröst i det hela.

Jag är så dålig på att ta för mig. Tänker ofta att det som händer idag är inte värre än det som hände förr, men ändå någonstans så kan jag tycka och känna att jag är värd mycket mer. Men jag vågar inte riktigt ta det där klivet som jag borde göra i sådana fall. Men samtidigt så får jag hjälp. Jag får mina knuffar då och då. Men jag tillåter det tänker jag. För visst hade jag gjort annorlunda annars? I nästa stund så tänker jag på det som jag alltid har gjort...jämfört. Det är en nackdel Ibland.

Nej! Jag borde få andra att förstå att jag är en människa med ett värde! Jag är ingen som är värd att trampas på! Jag är värd kärlek och respekt!

När jag läser det sista stycket själv så känner jag mig som en liten mus. Jag är liten, oönskad och borde förstå att inget av det där är något som är ämnat för mig. Hur kan jag ens bara ha tanken på det? Jag gör det jag gör bäst. Sänker blicken, backar tillbaka till min hörna och blir obetydlig!

Jag hoppas att er dag har startat bättre! Jag låter kanske så negativ men jag försöker ändå se något positivt i det negativa. Med andra ord så kan min dag bara bli bättre. Ha det gott och sköt om er ❤️

Kram kram

Jag har många gånger fått höra att jag inte är som alla andra. Det var mycket som jag blev mobbad i skolan för. Fysisk och psykisk misshandel var en vardag för mig. Elever som såg sig ha rätten att nedvärdera andra fanns det gott om. Var fanns dom vuxna då? Blundade dom för det eller var eleverna så duktiga på att inte visa något? Om jag nu inte ansågs att vara som alla andra, varför funderade dom inte på varför? Eller tyckte dom att jag bara var någon konstig tjej som ingen kunde få grepp om? Idag har jag svårt att se det. För visst måste någon ha förstått att allt inte var som det skulle vara?

Jag hade det inte så lätt under min skoltid ärligt talat. Det var mycket på skolgården som hände men det var ju inte allt, för det hände mycket hemma med. Jag hann aldrig bearbeta något så ryggsäcken blev ju bara större och större. När jag gick i högstadiet så fick jag hjälp av skolans kurator. Hon satte en Boll i rullning och mycket uppdagades. Jag trodde att det skulle hjälpa. Att saker och ting uppdagades menar jag men det visade sig att det inte var så självklart för efter det ställdes jag till svars kändes det som. Jag fick slängt i ansiktet att det bara var lögner. Jag fick mer att bära på mina axlar.

Jag var glad att jag hade min dans att luta mig tillbaka på. Nästan varje helg var jag ute och dansade gammeldans och mogendans. Sedan hade jag min showdans med. Där gjorde vi egna danser och nummer. Sedan åkte vi ut och uppträdde med det. Jag var på den tiden duktig på att dansa. Det var många känslor som jag fick uttrycka via dansen. Så skönt för det behövdes.

Jag skulle bli en professionell dansare hade jag bestämt. Så när det var dags för att bestämma mig gör en linje på gymnasiet så letade jag upp en som gav mig en yrkestitel direkt. Tvåårig Social Service blev det. Vad man skulle göra visste jag inte. Det viktigaste för mig var att jag hade något att luta mig tillbaka på om det skulle gå åt drogen med dansen. Så hade jag absolut inte tänkt idag för det är viktigt att man trivs med det man ska göra.

Jag kom till gymnasiet och fick nya klasskamrater. Några kände jag sedan tidigare. Det skulle visa sig att denna linjen gav mig titeln vårdbiträde men med flera olika möjligheter att fortsätta att utbilda mig till flera olika yrken. Perfekt. Jag kom att älska det yrke som linjen gav mig. Att ta hand om äldre människor var helt underbart. Skulle dansen gå åt skogen så hade jag möjligheter till jobb inom vården. Så blev det med. Min danskarriär avslutade drastiskt vid lunchtid på gymnasiet. Kl 12:02 så blev jag misshandlad på skolan av för mig en främmande tjej. Min rygg fick mycket stryk och den höll inte för mer dansande. Min framtid som dansare var över på några minuter.

Idag 35 år senare så sitter jag här som sjubarnsmamma. Har flera underbara barnbarn. Jag blev något större än dansare. Att vara mamma är ett arbete som jag är stolt över. Hade jag kunnat fortsätta med dansen så hade jag kanske inte fått ha dessa underbara människor i mitt liv! Inget jag vet med säkerhet men det är så jag väljer att tänka idag. Det finns alltid något positivt i det negativa!

Jag hoppas ni får en underbar dag. Här blåser det lite. Snön har fallit till matken och det är kallt. Jag måste ner till stan i några ärenden men sedan blir det att vara inne i värmen. Varma kramar från mig ❤️

Cancer är en sjukdom som tar många liv. Namnet är egentligen bara ett samlingsnamn då det finns så många olika varianter av sjukdomen. Den har tagit många liv som jag har haft i mitt liv. Farmor var den första i raden som fick cancer. Som jag visste om. Året var 1993 och jag väntade mitt första barn. Jag hann och berätta det för henne innan hon somnade in. Jag och min dåvarande sambo åkte in ett par gånger på sjukhuset för att hälsa på henne. Det var svårt att se henne så sjuk. Jag såg aldrig henne så svag tidigare. Aldrig sett henne förkyld. Sista gången som jag såg henne vaken så grät jag som ett barn. Jag gav henne en puss och sa att jag älskade henne medan tårarna forsade ner. Jag bannade mig själv för att jag visade mig vara ledsen då hon inte behövde det just då. Hon grät med. Det var en svår dag. Nästa gång jag var där var dagen då hon somnade in. Jag är glad över att jag kunde vara där. Vi var flera som satt där. Bland annat var mina föräldrar och min faster och hennes man.

Nästa person som fick cancer var min bästa vän Carina. Det var en jobbig tid. Hon var stark. I flera års tid kämpade hon mot denna hemska sjukdom. Hon förlorade kampen för fem år sedan. Jag har haft flera släktingar som kämpat mot cancer. Min pappa är en av dom. Jag vakade över honom i 33 timmar för snart 12 år sedan. Min svärmor var den senaste som somnade in. Det är bara lite över en vecka sedan. Hon fick begrava sin äldsta son för 14 år sedan i samma hemska sjukdom.

Det sägs att om två generationer efter varandra har haft cancer så löper den tredje generationen 8% högre risk att drabbas än andra. Både min pappa och farmor hade cancer så dom 8% är oroväckande så klart. Jag tänker mestadels på mina barn för naturligtvis så bäcks det frågor. OM jag skulle drabbas, hur ser prognosen ut för mina barn? Hur stor är risken för att de ska drabbas?

Egentligen så är det inte lönt att oroa sig i förtid för det finns inte så mycket man kan göra åt det...mer än att leva hälsosamt. Inte röka och snusa till exempel. Rökt har jag gjort. Slutade för 28 år sedan. Tack vare jag fick hål på höger lungsäck. Vänstra lungan var på väg att kollapsa även den. Det var akut och livet hängde helt plötsligt på en tunn tråd. Då ser man på livet på ett helt annat sätt. Nu gick det bra. Det är ju det man hoppas på i alla lägen. Men det är svårt att se hur livet förändrar andra människor. Då står man bredvid och ser på när livet rinner iväg och man kan inte göra annat än att titta på. Så fruktansvärt hemskt. Man får stötta personen så mycket det bara går. Göra det så bra som möjligt för den som är sjuk som man bara kan göra. Mer kan man inte göra. Men det är svårt att stå bredvid utan att man kan göra något.

För någon månad sedan blev jag själv utredd för cancer i ändtarmen. Visste inte om det förrän efteråt. Ja det låter kanske konstigt men tydligen så hade jag symtom för det men det visade sig att jag inte hade cancer i ändtarmen, tack och lov. Men jag kan inte låta bli och tänka och ställa mig frågan: Om symtomen visar att det skulle vara cancer och det visar sig att jag inte har sjukdomen i en specifik del av kroppen, vad betor symtomen på då? Har dom missat något? Ja det får jag ta med min läkare.

Idag kom hemtjänsten för att byta dörrlåset hos min svärmor. Det är så konstigt att gå in I lägenheten när hon inte är där. Jag saknar henne. Det är tomt. Tänker tillbaka då vi var där med Liam, min tvilingsons lille son. - Kom till gammelfarmor sa hon till Liam. Det värmer mitt hjärta. Det kändes så bra att hon tog sig an mina barn och barnbarn så som hon tog sig an sina egna barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Hon visade att det inte behöver vara blodsband för att tillhöra familjen.

Ja...Det har varit tunga dagar, men samtidigt så tänker jag att det är skönt för henne nu då hon inte lider mer nu.

Jag hoppas att ni alla mår bra. Önskar er en fin kväll. Kram kram.