Psykopater finns mitt ibland oss utan att vi vet om det. Skrämmande eller hur? Du kan träffa en människa som är charmig, rolig och otroligt trevlig. Det är vad du ser och märker, men någonstans bakom det fina leendet så gömmer sig en psykopat.
När jag var yngre och såg på filmer där mannen i förhållandet var ett riktigt svin. Han kunde utföra psykisk misshandel till exempel. Dela ut några slag här och där. Kränka och nervärdera kvinnan. Jag tänkte i mitt stilla sinne och frågade: Varför i helvetet går hon inte? Varför stannar hon kvar och tar emot all denna skit? Hon har dessutom barn, tänk på dom för hundan.
Ja det var inga snälla tankar jag hade. De var rätt så dömande med. Idag vet jag bättre. Jag har själv råkat ut för en sådan där man. Det är inte bara att gå. Det 'är inte så lätt som man tror. Jag ber om ursäkt till alla dom som jag en gång har dömt. Jag skäms men jag visste inte bättre. Idag vet jag...tyvärr!
Ja tyvärr skrev jag för jag hade gjort allt för att kunna börja om och göra annorlunda. Men samtidigt så vill jag inte det i heller för jag blev med barn och jag älskar dom över allt annat. Jag vill inte ha dom ogjorda, men jag hade velat göra annorlunda val gällande denna man.
En ond man gömde sig bakom det snälla och trevliga leendet. Hans lugna sätt var en fasad som han gärna visade upp. Han fick alla att tro att han var den snälla mannen som fanns där i alla lägen. Ingen såg vad som hände mellan våra fyra väggar. Det är inget som jag gärna talar om för jag skäms fast det inte är jag som borde axla den bördan.
Denna man är inte den enda som har byggt upp min mur av tegelstenar. Han är en av dom. Den sista men han var också den värsta. Det beror i och för sig hur man ser på det och hur man känner det för stunden. Ibland så åker jag ännu längre tillbaka i tiden och då i den stunden är det det värsta. Jag kan känna mig kluven och ibland vet jag inte vad det är för känsla jag känner. Men jag tar ett steg i taget och med hjälp så ska jag förhoppningsvis kunna röra i grytan och få bort det som är jobbigt att bära på idag.
Det är inte lätt att ändra på ett beteende som man har skapat under de 42 åren som gått. Att vara sex år och förstå vad som händer är inte så lätt. Med stöttning så hade kanske allt sett annorlunda ut idag men det är som det är och jag kan bara göra det bästa av allt idag. Så gott det går.
Nu ska jag ta mig en kopp kaffe och göra min hemläxa. Ha det gott och sköt om er!