Det närmar sig lunchdags denna lördag. Solen strålar. Vi har 21 grader varmt. Jag klagar inte. Älskar värmen.
Mina planer för dagen är att umgås med mina barnbarn Nellie och Sebastian. Naturligtvis med Pontus och Fredrik med. Hampus är inte hemma. Han är i Göteborg hos sin flickvän. Beatrice har åkt tillbaka och börjat jobba igen efter sin semester. Det känns tomt nu.
Hon är en duktig tjej. Hon flyttade till Göteborg för snart ett år sedan. Då var hon sambo men nu är det slut med killen som hon var tillsammans i några år med. Hon har fast jobb och ska snart flytta till sitt egna boende. Jag och Stéphanie ska åka över och hjälpa henne. Det ska bli roligt.
Jag har två döttrar och dom är så olika varandra. I varandras sällskap så kan det bli lite tjabb då de har olika åsikter och olika åsikter...om det mesta. Men jag som mamma älskar tiden vi får tillsammans. Det gör nog flickorna med innerst inne ☺️
Jag pratade med en kvinna igår som har en son på ett år. Hon själv är runt 30 år gammal. När hon pratade om sin son och hur hennes familj såg ut så kunde jag inte låta bli att tänka på mitt eget liv och hur min familj ser ut. När jag var i hennes ålder så hade jag 5 barn. Mitt första fick jag när jag var 21. Hon är gift. Själv var jag ensamstående.
Hon frågade hur jag orkade med att vara ensamstående till 5 barn där samtliga var under 10 år. Hon tyckte det var mycket jobb med ett barn. Ja...vad gör man om man är ensamstående till så många barn? Man gör det man måste. De ska tas om hand. De ska få allt dom behöver. Både i uppfostran och kärlek. Jag älskar barn. Men visst var det jobbigt ändå, men det gav mig så mycket med.
Många har tyckt att jag var en dålig mamma då de ansåg att det var synd om dom för dom fick ju inte det som barn fick som hade färre barn eller där båda föräldrarna var närvarande. Jag tycker dock att jag har varit en bra mamma till mina barn. Dom har aldrig saknat någonting. De har fått det som många andra barn har fått. De har aldrig missat några utflykter med skolan och dom har fått de materiella ting som många andra barn får. Dock så tror jag att mina barn faktiskt har fått mer än vad många barn som har båda sina föräldrar närvarande har fått. Mycket för att jag inte ville att mina barn skulle känna sig utanför när de pratade med andra barn. Jag vet hur elaka barn kan vara.
Men!!! Egentligen är det inte barnen som är dom elaka. Det är många gånger deras föräldrar. Dom vuxna har många åsikter som de tar för sanna och pratar högt om dom. Barnen hör och sedan är det igång. Många tror ju att ett rykte är sant. Det är inte många som vill se själva. De vill inte riktigt ta risken.
Ja...så var det då och tyvärr tror jag inte att det är bättre nu. Folk har åsikter och det ska dom få ha. Men...en åsikt är en åsikt. Det behöver inte betyda sanningen!
Ha en fin dag mina vänner!
