Sitter på bussen på väg in till Kalmar. Tänk att jag en gång tyckte det var extremt jobbigt att bara gå på en buss. Min terapeut hade rätt när hon sa att ju mer eller fler gånger jag gör något så inser jag till sist att det inte är så farligt att göra det. Det känns som en liten befrielse på något sätt.
Jag är på rätt sida av året. Ljuset har åter kommit och fåglarnas kvitter ned det. Helt underbart! Jag skulle vilja gå ner mot havet och bara titta ut i oändligheten, men det är något som jag måste arbeta mer på. Att göra det med någon går bra. Det är att gå själv som är det svåra. Men en dag ska jag göra det.
jag hoppas ni alla får en underbar dag. Sköt om er. Tänk på att ni alla är värdefulla ❤
