Ett händelserikt år

Det här med att summera ett år borde vara enkelt då man har 364 dagar att göra om till minnen. Men det är inte så enkelt. Speciellt inte om man har min hjärna. Jag har en tendens att stressa iväg och sedan har jag PTSD. Både stress o PTSD går oftast hand i hand. Det gör att man inte får plats i hjärnan med trevliga saker. Men visst finns det guldglimtar ändå som jag faktiskt kommer ihåg.

Vi har åkt till Ullared flera gånger detta året. Ibland är man inte där alls och sedan kommer det ett år där man är där var tredje månad. Vi har hjälpt min dotter Beatrice att flytta i alla fall. Jag och min dotter Stéphanie åkte över och hjälpte henne. Det var roliga dagar ändå trots flytt. Vi flyttade inte bara utan vi hade tid att umgås. Vi var på Liseberg och såg på musikalen Mamma Mia the party! Den var oslagbar. Underbara skådespelare som verkligen kunde sjunga. De visste hur de skulle underhålla sin publik.

Sedan kom Beatrice hem under sin semester. Vi åkte upp till Böda för att sola och bada. Det blev några turer till stan och promenader i skogen. Vi hade det rätt så mysigt även här hemma i trädgården. Solade, fikade och bara tog det lugnt.

Utöver det så har jag även hjälpt min son Benjamin att flytta. Två gånger på tre månader. Städat lägenheter så det stod härliga till. Inte så roligt men det skulle göras. Sedan har jag hjälpt min andra son och hans sambo att flytta. De flyttade från ett hus till ett annat. Min dotter Stéphanie flyttade för inte så längesedan. Ja...Jag är trött på flytt nu kan man säga. Det har blivit några till utöver dom jag redan har skrivit. Men...Jag ser det som att de flyttade till något bättre och glädjer mig för deras skull.

Sedan har jag jobbar med mig själv. Gått till min terapi och jobbat, jobbat, jobbat. Sitter där och pratar om allt och lite till. Försöker förstå min hjärna. På hur den fungerar och varför den reagerar som den gör. Det är mycket som kommer upp till ytan när jag sitter där.

Jag har lärt mig mycket i alla fall av det gångna året. Mitt värde som människa värderas inte så högt i mångas ögon...men hos en del andra så betyder jag något. Det är dom jag försöker tänka på när jag dalar ner. Jag har tagit tag i saker som jag inte hade gjort om det inte hade varit för min terapi. Att lära känna sig själv på ett helt annat plan än vad jag är van vid har varit kämpigt men jag känner att det har gjort att jag kan blicka framåt på ett annat sätt än tidigare.

När det gäller år 2023 så ska jag försöka ge mig det som jag själv behöver. Tid, bättre mående och våga säga nej när jag känner att jag inte orkar! Det är en början i alla fall...

Idag har vi varit på gravarna och tänt ljus. De som inte längre finns bland oss finns i våra hjärtan. Vi har ätit god mat och ska nu se på Frost med mitt barnbarn Liam. Så mysigt!

Jag hoppas att ni får ett fantastiskt år. Min önskan är att år 2023 ska bringa er lycka och välmående. Ta hand om varandra. Man vet aldrig vad framtiden har att bringa.

Varm kram till er alla ❤️