Hej! Jag heter Fibromyalgi och är en Osynlig Kronisk sjukdom. Jag är nu din följeslagare för resten av livet. Andra runt omkring dig kan inte se eller hota mig, men DIN kropp kan känna mig. Jag kan attackera dig var, när och hur jag vill. Jag kan orsaka dig våldsam smärta eller, om jag är på bra humör, orsaka dig värk överallt.
Jag minns när du och Energi sprang omkring tillsammans och hade kul! Jag tog Energin från dig och gav dig Utmattning istället. Försök att ha kul nu! Jag tog även God Sömn från dig och gav dig Fibro-Dimma i utbyte. Jag kan få dig att darra inombords, eller få dig att frysa eller svettas medan alla andra känner behag. Javisst ja, jag kan få dig att känna ångest eller depression också.
Om du har planerat något eller ser fram emot en spännande dag, så kan jag ta det ifrån dig med. Du bad inte om mig, jag valde dig av olika anledningar, t ex det där viruset du aldrig blev fri från, eller den där bilolyckan eller kanske var det de där åren av överkrav och trauman? Hur som helst, jag är här för att stanna.
Jag hör att du tänker gå till en läkare som kan göra dig av med mig. Jag skrattar så jag kiknar. Försök du bara! Du kommer att vara tvungen att gå till många, många läkare innan du hittar någon som kan hjälpa dig på ett effektivt sätt. Du kommer att bli ordinerad värktabletter, sömntabletter, energipiller, tillsagd att du lider av ångest eller depression, rekommenderad att prova TNS, bli masserad, tillsagd att om du sover och motionerar regelbundet kommer jag att försvinna, tillsagd att tänka positivt, förnedrad, uppmanad att rycka upp dig, och MEST AV ALLT, aldrig bli tagen på allvar med hur du känner dig, när du klagar till läkaren om hur utmattandet livet är varje dag.
Din familj, dina vänner och dina arbetskamrater kommer alla att lyssna till dig ända tills de tröttnar på att höra om hur jag får dig att må och om vilken utmattande sjukdom jag är. En del av dom kommer att säga saker som "Äh, du har bara en dålig dag!" eller Ja ja, kom ihåg att du inte kan göra saker du kunde för 20 ÅR sedan." utan att höra att du faktiskt sa 20 DAGAR sedan.
En del kommer att börja prata bakom din rygg, medan du sakta känner att du håller på att tappa din värdighet i dina försök att få dem att förstå. Speciellt när du är mitt inne i en diskussion med en "normal" människa och har glömt vad det var du skulle säga härnäst..
Avslutningsvis, (jag hoppades kunna hålla denna del hemlig, men jag antar att du redan listat ut det). De enda du kan få något stöd eller någon förståelse från, angående mig, är ANDRA MÄNNISKOR MED FIBROMYALGI.
Mvh Fibromyalgi
Ovanstående text är lånad. En mycket bra text men så mycket sanning i. Jag har haft värk i så många år. Mina leder värker varje dag. Ibland mer och ibland mindre. Det strömmar i ben och armar. Det känns som att min rygg ska knäckas. Mina händer lyder inte alltid och jag tappar det jag har i händerna. Men jag har kämpat på fast jag har fått gliringar om att jag är lat.
För två år sedan fick jag diagnosen Fibromyalgi. Det la sig på toppen av berget av allt annat skit jag fått under årens gång. Jag fick iaf ett svar på varför jag har ont i min kropp. Tänkte att nu ska jag inte få höra att jag är lat när jag inte gör något hemma...men det hjälpte inte. Jag är fortfarande lat!
Ibland hjälper det mig att JAG vet att jag inte kan men oftast tar alla dom där jobbiga känslorna över som så många har sått i mig...
Jag tvingar mig själv att städa, plocka undan, diska mm mm. Allt för att känna mig värdig att sitta ner på kvällen. Fortfarande ont i kroppen om än inte värre...men det är det jag är värd.
Jag är inte värd mer än så...det är nog så. Eller?
