Jag har nyligen fått veta att jag har fibromyalgi. Det känns som att jag tjatar o det här hemma men man försöker få in att jag faktiskt har fått ett namn på min smärta. En smärta som jag har levt ed i flera år. Jag har fått höra att jag är lat, jag gör mig sjukare än vad jag är och att jag gör det för bidrag skull. För det första så har jag inga bidrag och för det andra så försöker jag ändå göra vad jag kan i mitt vardagliga liv. Det är inte enkelt. Varje dag är en kamp. En kamp mot smärtan i min kropp.
För många är det inga problem med att tvätta, diska, städa och skapa potatis. För mig så är det en kamp för jag har ont, jag får ont om jag inte redan har det. Att hänga upp kläder är ingen liten sak att göra. Jag gör vad jag kan, när jag. Det tar sin tid men det får ta den tid som det behövs.
Vissa dagar kan jag inte göra någonting alls. Vissa dagar kan jag göra mer. De dagar jag kan göra saker som att tvätta till exempel, då tvättar jag på som bara den. Sen dagen efter så är jag mestadels sängliggande. Naturligtvis inte hela dagen för jag har barn att ta hand om, men mycket får vänta här hemma de dagar faktiskt.
Jag har försökt och leta efter information om fibromyalgi och har hittat lite. Jag känner igen mig själv när jag läser om den. Det är rätt så skönt för de som sagt att jag bara inbillar mig kan slänga sig i väggen för nu är det bevisat att jag faktiskt har en åkomma som tyvärr är kronisk. Jag är glad över att ha fått en diagnos för nu har jag ett namn på smärtan. Dock så är jag ledsen över att det är just fibromyalgi och att den är kronisk. Det är inget so försvinner med tabletter.
Jag fann en sida där en kvinna skriver om sina besvär. Hon skrev att hon hanterar sin sjukdom med yoga. Det skulle kanske kunna vara något att göra?! Det blir som lite av kroppsterapi.
Som de flesta som läser min blogg vet så har jag en depression som ligger i grunden. Jag har haft det i flera år och i flera år har jag haft problem med mina leder. i alla fall de senaste 19 åren. Nu när jag läser om fibromyalgi så stå det att depression är något som man kan få och ha med sjukdomen. De går hand i hand kan man säga. Det är kanske inte så konstigt med tanke på att ha ont nästan hela tiden gör att man inte alltid mår så bra psykiskt.
Ja idag mår jag bättre än igår i alla fall så jag passar på att tvätta. Ska renbädda sängarna med ikväll. De små pojkarna är hemma idag från skolan men de kan nog gå i morgon. Stéphanie är iväg idag. Hon har ju varit hemma i flera dagar och varit dålig.
Nu ska jag ta mig en välförtjänt kopp kaffe. Ha det gott och sköt om er.