Sitter i cafeterian på sjukhuset och ser folk komma och gå. Själv sitter jag i en hörna och njuter av mitt kaffe. Har varit på terapin och pratat om min barndom. Om det jag har varit med om. Det väcker känslor som jag har gjort allt för att begrava. Vi pratade och benade ut. Det är jobbigt att gå dit men efteråt så känns det ändå rätt så skönt. För många tankar och känslor som jag har får en annan innebörd när jag går därifrån.
Det är skönt och sitta här i min hörna. Tittar ut och ser människor på språng. När jag ser dom halvspringa fram så känns det skönt att bara sitta här och njuta av lugnet. Jag har inga måsten utan jag väntar bara på att Fredrik ska komma, men han är inte här på några timmar så jag sitter här och bara finns.
Ja jag finns. Ibland känna det dock att jag enbart existerar men att jag inte finns....men just nu känner jag att jag finns. En härlig känsla mitt i allt. Ibland kan livet le även mot mig. I alla fall just i denna stund. Det gäller att njuta i varje stund man kan få. Just nu gör jag det som min terapeut brukar säga: Andas in i det.
Jag andas in!
