Kan du va med det?

Den frågan får jag ofta i min terapi. Vi kör EMDR. Man upplever dåvarande känslor i nuet. Idag var det jobbigt. Många sorgliga känslor. Även rädsla. Ibland går dom hand i hand. Jag får följa min terapeuts hand med ögonen och där får jag se och uppleva det som varit. Konstigt men det är så. Vi pratar när det är paus. Jag sätter Ibland ord på det jag känner eller har sett passera. Ibland har jag svårt för att hitta orden. Jag gick till terapin med ångest. Jag visste vilket minne vi skulle fokusera på idag och det kändes jobbigt. Sedan satt jag med känslor som sorg och rädsla. Hjärta slog hårt. När sessionen var över och jag skulle gå så fick jag en sådan panikattack. Varför vet jag inte. Det var så jobbigt. Tyvärr så sitter sådant kvar i kroppen ett bra tag efteråt. I alla fall för mig.

Det är jobbigt att gå till terapin men den är viktig för mig. Jag vill må bättre än vad jag gör idag. Hur jag än är som människa i mångas ögon så jobbar jag ändå för att det ska bli bra. Jag gör många misstag, men jag är inte mer än människa. Jag är ingen supermäniska som aldrig gör något fel. Herregud! Det gör jag var och varannan dag.

Idag är en jobbig dag. Det är bara så. Försöker tänka positivt men det är så svårt. Känner mig så värdelös så värdelös. Är du det då? Vad är fakta? Brukar min terapeut fråga. Vad jag känner och vad jag är...är två skilda saker. Att det känns så stämmer inte med verkligheten. Men när andra får mig att känna mig värdelös är som ett kvitto på något sett.

Ja...Idag är det många tankar och känslor som far runt i mitt huvud och kropp. Jag är så trött redan. Hur kommer resten av dagen vara? Ja...Det känns tungt. Känner mig utanför. Jag tillhör inte...Jag är bara någon...obetydlig. Får väl se hur länge jag orkar med allt som händer. Idag är jag trött på allt. Vill bara försvinna bort. Jag vill kunna andas fritt. Känna en inre lugn.

Ångest ångest, ångest. Denna jäkla ångest. Att få en panikattack är lite värre. Den kommer ibland bara så där pang på. Ibland vet man vad den orsakas av och ibland inte. Att få den inför någon annan är pinsamt. Jag vet att jag inte ska tänka så men jag gör det i alla fall. Den snurrade i huvudet. Titta upp, andas med näsan sa min terapeut. Det var inte lätt när allt snurrade och att det kändes som att jag inte skulle få luft.

Vad orsakade panikattacken? Var det något jag sa? Eller något som min terapeut sa? Var det pga det som kom fram under bearbetningen? Har det någon betydelse? Den sista frågan är den jag kan svara på. Det har ingen betydelse men jag vill ha koll. Det känns som att jag mister kontrollen.

Nej...livet är inte som det borde vara...