Allt som hänt börjar komma ikapp en nu. Ångesten tar över och sorgen dimper ner som ett brev på posten. Jag går upp på morgonen. Försöker hitta en jämn rytm under dagen. Försöker gå igenom den på bästa möjliga sätt, men mitt psyke orkar inte. Att gå med ångest är ett rent helvete. Ovanpå det så går man med ovisshet som ger en ännu mer ångest. När kvällen kommer så känns det som att det är dagar som har gått. Jag välkomnar sängen. Är så trött. Men det känns ibland för jävligt då ännu en sådan här dag kommer därefter. Vore inte en dag tillräckligt? Eller två?
Jag är så trött på att gnälla! Så varför gör jag det då? Ja...Det kan bero på att det är skönt att släppa ut alla negativa tankar och känslor! Bli av med giftet så att säga. Men hjälper det? Ja för stunden i alla fall!
Just nu skulle jag vilja bo i en liten timmerstuga i skogen. Bo nära naturen och få andas in lugnet. Få det att sprida sig via mina andetag. Sitta framför en varm brasa och njuta av värmen som den ger. Att stänga ute omvärlden bara för en liten stund. Jag behöver det.
Ännu en helg är på ingång. Vad är planerna för den? Ska ni hitta på med något roligt? Själv har jag inga planer alls. Vill inte planera någ för det blir sällan som man planerar. Jag ska försöka ta dagen som den kommer. En sak ska jag i och för sig göra. Jag måste tänka efter på hur jag vill min framtid ska se ut och på hur jag når dit. Min dröm ligger på vila. Kanske förblir den bara en dröm...men jag har försökt i alla fall.
Önskar er alla en fin helg. Sköt om er. Kram kram!