Ligger i min säng denna tidiga morgon och kan inte sova. Vaknade av en dröm jag hade. Dessa drömmar går i perioder och som vanligt så dras drömmen sakta ifrån mig och jag kan inte komma ihåg vad dem handlade om men den obehagliga känslan sitter kvar.
Jag var på terapin igår. Jag blev så trött. Att sitta med ångest i 90 minuter är så jobbigt men det ger resultat i slutändan.
Vi pratade om mitt inre barn, den lilla flickan som inte bär skuld till något av det som hände. Men det är svårt att hoppa över det hindret. Skulden som många lade på mina axlar är tungt att bära men jag vet inte hur jag ska släppa taget om det. Min terapeut säger att det är hjälpsamt att ta till mig flickan men det är så svårt ibland.
Att ta till mig flickan och komma över det stora hindret hade förmodligen minskat mina flashbacks, mardrömmar och mitt dåliga mående men det är så svårt. Ibland känns det som att jag har sprungit in i en vägg.
Men men, det blir nog bra. Jag tar det sakta men säkert. Jag lyssnar på min terapeut och tar till mig det hon säger och försöker att göra det som behövs att göra. Allt för en trygg framtid!