Sitter på susen och är på väg hem. Perfekt stund till att tänka, fundera och reflektera. Träffade min samtalskontakt för sista gången idag. Det känns sorgligt och vemodigt. Hon har verkligen hjälpt mig mycket. Hon har varit en viktig person I mitt liv. Men nu ska hon bli en glad pensionär. Det är henne väl unnat. I 16 år har Hon lyssnat på mina problem. Lyft upp mig när jag har dalat. En riktigt bra bollplank har jag haft. Jag har verkligen haft tur!
Nu går jag vidare och tar min behandling för ptsd under armen och går vidare in i framtiden. Har jag klarat av livet hitintills så gör jag det nu med. Har en helt underbar psykoterapeut som kan sitt jobb. Även hon är en viktig person I mitt liv för närvarande. Jag lyssnar. Försöker ta till mig det hon säger men det är svårt ibland. Tänk er själva...Hon säger bland annat att jag är viktig. Jag känner mig inte viktig men ska börja agera som att jag är det. HUR? Det är en utmaning som min terapeut brukar säga. En stor sådan för det är inte lätt att tänka annorlunda mot vad man känner.
Ibland undrar jag när jag ska få lugn och ro i mitt inre. Det är alltid någonting. Jag kan vakna en morgon och tänka att det kommer bli en härlig dag. Men icke! Nog fan är det något som ska hända!
Men jag ska inte klaga. Det finns dom som har det värre.
Jag hoppas att ni alla har en fin dag. Idag skiner solen 🌞
