Malin Wollin: Det är ett övergrepp att tvinga en man att bli pappa.
Vad är det om kvinnan tvingas göra abort pga att den som gjort henne med barn inte vill ha barn? Ska det också räknas som övergrepp?Jag kan förstå mannen som känner sig överkörd när kvinnan bestämmer sig för att fortsätta sin graviditet, men jag förstår också kvinnan som väljer att föda barnet.
Detta är inget som är antingen svart eller vitt utan båda två blir tvingade till något som den egentligen inte vill. I stället för att hamna i den situationen så får de väl förebygga. Det finns preventivmedel. Medel som är nästan är 100 % skydd. Det gäller för både mannen och kvinnan.
När man hamnar i den situationen där kvinnan blir gravid då går det inte att tänka egoistiskt. Tänk på barnet som kvinnan bär på i stället. Se vilket liv det barnet kommer att få.
Jag har svårt för abort överhuvudtaget. Jag tycker att man ska ta ansvaret även innan man blir gravid. Många gör det och lyckas ändå bli gravida, men då får de ta ansvaret därefter. Vad det blir är upp till varje individ att ta ställning till.
När jag väntade mitt ena barn så ville inte pappan ha barnet. Jag kunde absolut inte göra abort, men jag har aldrig tvingat pappan att finnas där heller. Jag har tagit hand om mitt barn från första början och aldrig försatt mannen till att ta sitt ansvar.
Jag menar inte att det är rätt att göra så, men jag kunde helt enkelt inte göra abort. Däremot så hade jag sagt till pappan innan jag blev gravid att skulle jag bli gravid så gör jag inte abort. Mannen visste hur landet låg så att säga.
Sen vet jag att det finns tjejer som gör allt för att bli med barn. Det är inte dom tjejerna jag pratar om utan de som är ansvarsfulla förövrigt.
Ja ja. Det var mina tankar om det. När frågan kommer till barn så reagerar jag bara. Jag älskar barn över allt annat och skulle göra allt för dom!
Idag är det lördag o vi har inget planerat faktiskt. Har en del måsten så det får jag väl göra. Tvätta, vika tvätt och plocka undan. Sen mellan varven där så blir det lite myspys med barnen.
I kväll är det melodifestivalen. Det ska jag se naturligtvis. Det blir förmodligen pizza till tv:n. Gott o mysigt!
Jag önskar er alla en fin lördag!
Läs även andra bloggares åsikter om melodifestivalen, 2010, graviditet, övergrepp
Kram
Bra skrivet (men din länk till fröken Wollin funkar icke)
Det gäller att tänka efter före... är man inte beredd att ta ansvar för konsekvenserna så bör man nog finna på något annat att göra än att chansa på att få livet ödelagt... låter så lätt, men är så svårt i praktiken 🙂
Kramisar!
Nu fungerar länken. Det blev fel på vägen förmodligen 😉
Det här var ett av de vettigaste inlägget i debatten faktiskt. Jag vet inte riktigt vad jag själv skall tycka. Det är ju precis som du säger ett övergrepp vad som än sker. Frågan är dock hur två människor med så olika syn på saker överhuvudtaget hamnar i säng med varandra... men det är inte direkt ett debattämne att ta upp. Har den ofrivilliga pappan till ditt barn tagit ekonomiskt ansvar eller har han aldrig funnits med i bilden överhuvudtaget?
Nej han har aldrig funnits med i bilden. Han har kommit på senare år o vill ha kontakt med sonen. Varför vet jag inte för han sårar bara sonen. Nu har sonen beslutat att inte ha någon kontakt med sin pappa.
Klart inte killar ska kunna bestämma on en ska göra abort. Det är ju mammans kropp det handlar om. Men sen är det ju konstigt att pappan ska behöva bli ekonomiskt ansvarig om han inte vill ha barnet. Jag menar, vill en själv föda barnet mot pappans vilja så får en väl också själv ta konsekvenserna och hela det ekonomiska ansvaret själv också.
Jag tycker det är strongt av dig att du tog hela ansvaret, jag vet inte om det är att rekommendera för alla dock. Ibland tror jag att abort kan vara en bättre lösning, eller som Pelle Filipsson pratar om, mer terapi, stöd och rådgivning för ofrivilliga fäder. Jag tror nog att de flesta vill älska sina barn, men ibland gör kanske omständigheterna runt hur barnet kommer till det svårare, och då borde det rimligtvis finnas professionell hjälp till hands både för den blivande förmodat ensamma mamman, eller om pappan vill vara en del på ett eller annat sätt för barnets skull även för honom.
Tack så mycket.
Visst är det så. Ibland så behövs det enormt med stöd och jag hoppas att alla som verkligen behöver det får den. Jag har aldrig ångrat mitt beslut. Jag behöll barnet för att jag älskade barnet jag bar på. Pappan ville aldrig ha det o jag har aldrig tvingat pappan till någonting. Det har varit tufft ibland men så är ju livet.