God kväll. Hoppas ni har det bra. Jag mår bra men är så trött om dagarna och speciellt efter min terapi. Det är inte så konstigt i och för sig. Det händer en del i min terapi. Det går framåt och jag känner det själv med. Underbart men det har varit en jobbig resa men det har varit och det är värt det.
PTSD sedan barnsben och dissociativ störning. Det sa min terapeut att jag har. Ja det visste jag men ibland så hugger det till när hon säger det. När det uttalas högt, det gör skillnad. För är det tyst så finns det inte. Herregud. Det vet jag ju att det gör men ibland gör det ont att veta att jag har det. Samtidigt är det en lättnad då det ger svar på varför jag har gjort vissa saker och varför jag undviker andra. Ja...Aldrig är man nöjd. Jo! Jag är otroligt nöjd över att ha fått en sådan bra terapeut som jag har fått. Hon är otrolig! Sedan har jag en otroligt bra husläkare med.
Att jag är trött om dagarna beror inte bara på terapin utan även på mina värden. Min läkare frågade mig om jag verkligen åt mat. Ja...Hon är rolig hon. Så klart jag äter! Men jag har inte samma matlust som tidigare. Men jag äter. Kanske inte som jag borde! Mitt blodvärde är lågt. Jag är trött och kan bli yr. Inte konstigt sa hon. Så för vara på den säkra sidan så blir det en mängd (sett från mina ögon) blodprover. Jag ska på olika tester där den röda tråden är tarmen. Hon vill utesluta bland annat inflammation och tumörer. Vilket jag hoppas att det inte är. Var på ett test igår och den läkaren skickar mig till en röntgen för att undersöka hela tarmen. Hon frågade om jag hade gjort en gastroskopi. Där man får ner en kamera via munnen ner till magsäcken. Nej blev mitt svar. Jag hoppas vid gudarna att jag slipper det.
Jag ska inte gnälla. Då min pappa fick cancer i tarmen som sedan spred sig så är det bra att ha koll på hela. Det sägs att vi som har två i led över oss (som min farmor o pappa) löper 8% högre risk än vad andra har. Lite oroväckande.
I morse åkte jag med min tvillingson till Kalmar. Han skulle till polisstationen för att ta ett id-kort. Jag skulle legitimera mig för honom. Efter jag lämnade fram mitt eget id-kort så fick jag förklara att jag är diabetiker och det höll på att sjunka. Vilket det gjorde väldigt snabbt. Jag kände att jag fick svårt för att prata ordentligt och jag orkade inte stå upp. Det blev en paus på pallen i hörnan. Kändes lite som att sitta i skamvrån 😉
En polis lämnade två sockerbitar till mig. Efter en stund kändes det bra. Dom frågade några gånger hur jag mådde. Omtänksamt. Sockret sjönk igen senare på dagen. Konstigt nog. Jag hade ätit ljusa frallor och druckit varm chokladmjölk. En timme efter var det dags igen. Vad är orsaken? Är det en blandning av inre stress och dåliga värden eller vad är det? Men men, nu är det bra. Dock trött. Det är det enda jag är nu för tiden.
Min äldsta dotter körde mig och Benjamin hem. Hon skulle till tandläkaren. Skönt och slippa ta bussen.
Ikväll blir det filmdags med Hampus. Det blir en Avengers. Hoppas jag orkar sitta kvar hela tiden. Filmen är 2 1/2 timme lång.
Jag önskar er alla en fin och mysig kväll. Kram på er!
