Tankar och funderingar

Här har man suttit och skrivit ett blogginlägg som bara försvinner ur det tomma intet bara för att man råkar komma åt en knapp på mobilen. Ja kanske får man skylla sig själv när man använder sig av mobilen istället för min dator. Dock så är det sistnämnda helt omöjligt då jag inte är hemma. Sitter just nu i min dotters och hennes sambos lägenhet. Bredvid mig ligger lilla Ariel. Hon sover så gott. Det skulle jag med behöva göra då jag har svårt att sova på nätterna. Vaknar titt som sätt.

En del säger att det man drömmer har en betydelse. Jag skulle vilja veta vad mina drömmar betyder. En del av dom har jag ju upplevt redan i det verkliga livet. Inga vanliga drömmar utan mardrömmar. Att bli hemsökt på nätterna tar musten ur en ärligt talat. Man vaknar i panik, eller så känner man sig handlingsförlamad. Oavsett så känner man sig jagad. På dagen går man med huvudvärk, trötthet och tankar som kanske skulle kunna vara lite mer positiva.

Det är tur kaffe finns ☺ för det hjälper en under dagen. Man känner sig lite piggare med kaffe i kroppen.

Jag ska försöka läsa igenom min egen novell idag. Den som är med i årets novelltävling. Sista tävlingsdagen är den sista december. Sen får man se vad som händer. Jag tror inte att jag vinner, men det är roligt att bara vara med. När jag skrev novellen så flödade orden bara ur mig. Helt plötsligt så var jag lite av den personen som jag en gång var. Min hjärna fungerade ☺ Låter konstigt, jag vet men jag kan inte beskriva det på något annat sätt. Det är tio år sedan jag skrev min senaste novell. Tiden springer iväg.

Idag är det tisdag och det är dagen efter min terapi. Jag är alltid extra trött dagen efter jag varit där och pratat. Om det enbart beror på att man lyft upp tunga händelser, känslor eller tankar vet jag inte men jag tror att det är till en stor del varför i alla fall. Jag får ju ångest i rummet.

Tänk att man går dit måndag efter måndag fast jag vet att det kommer sätta igång en hel del inom mig. Jag älskar inte att plåga mig själv, det är inte därför, utan jag känner att det hjälper. I slutändan så kommer det bli bra.

Jag har gått och samtalat med psykologer och sjuksköterskor i 19 årstid. Det har varit stödjande samtal. Nu idag går vi in i problemen och det ska göras med öppna ögon. Inte så lätt. Att sätta ord på händelser som man inte ens vill ha i sina tankar är något som jag har svårt för. Man känner sig ibland minst sagt korkad. Rätt så mycket faktiskt. Det är så lätt att döma sig själv och lika lätt är det att ha förståelse för andra. Dock inte om det gäller mig själv. Där finns sällan någon förståelse.

Varför är det så?

Ibland tänker jag: Om andra ser på mig med samma ögon som jag själv gör så är det inte roligt.

Sitter och tänker på älskade Carina ❤ Saknaden efter henne är så stor. Just idag skulle jag vilja ringa henne. Berätta att jag äntligen har fått en helt underbar terapeut som faktiskt hjälper mig framåt. Berätta för henne att jag snart ska bli farmor igen. Till en underbar liten pojke som jag redan älskar av hela mitt hjärta.

Det är snart tre år sedan som jag senast hörde hennes röst. Jag skulle gett allt för att få höra den en sista gång. När Carina dog så försvann en del av mitt hjärta. Saknaden är så stor ❤

Nu ska jag ta en promenad med Ariel. Jag hoppas ni alla har det bra. Önskar er allt gott ❤

Nedan två foton som jag tog med min systemkamera i somras. Det är månen. Har jag tur så kanske det blir fler av månen den sista november. Om molnen kan hålla sig borta ☺