Idag för 13 år sedan så stannade världen för många. Anders Breivik dödade 69 personer och skadade 33 stycken. Totala dödssiffran hamnar på 77. Men det är betydligt fler som berörs av detta hemska dåd. De döda lämnar familjer, släkt och vänner efter sig. Många människors liv förändras på en sekund.
När detta sker så sitter jag i ett rum och vakar över min pappa. Han har legat i medvetslöshet sedan fredagen 22 juli och jag satt vid hans sida i 33 timmar. När pappa tog sitt sista andetag i min famn så stannade min värld. Hur skulle min vardag se ut nu utan honom? Varje dag var någon uppe hos honom. Själv var jag där minst 5 dagar i veckan. Dom andra två pratade vi i telefon. Dom dagar jag inte var där så gick några av mina barn dit. Sedan var pappa även hos oss.
Det kändes så overkligt när jag lämnade pappas rum efter han gått bort. Alla pratade om Anders Breivik och hans hemska dåd, men jag förstod inte vem han var eller vad han hade gjort. Jag var kvar i min bubbla. Min värld hade stannat så som den gjort för många andra.
Pappa älskade att titta på mina barn när dom lekte. Det var något som han själv saknade som barn. Han hamnade på barnhem som barn och det var under tuffa förhållanden. Efter en tid så hamnade han på fosterhem. Dom var inte snälla mot honom. Han berättade mycket om sin tid och sina upplevelser för mig. Ofta grät han. Hans berättelser berörde mig. Livet han levde som barn och ungdom är inget man önskar någon.
När man har varit med om något traumatiskt så sätter det spår. Det har jag fått lära mig via min terapi. Pappas trauma var inte behandlad och det gjorde att livet som vuxen blev hämmad.
När jag hör ordet pappa så tänker jag direkt på styrka. Pappa var stark. Han klarade av så mycket i sitt liv. Han hade kroppsliga sjukdomar och hans psykiska mående var upp och ner men han fixade det. Han blev misshandlad fysiskt och psykiskt som barn och ungdom, han fick stroke och en del tia-attacker. Det var flera gånger som vi fick beskedet om att det kunde vara slutet. Hans hjärta orkade inte. Dom skulle bli tvungna att sätta in en pacemaker men han var för sjuk. Han skulle kanske inte överleva. Satte dom inte in en så skulle han kanske inte överleva ändå. De avvaktade men satte sedan in en. Han blev bättre. Under åren i Eslöv så fick han den ena infektionen efter den andra. Han var ofta sjuk där.
På sin 74-årsdag flyttade han till Borgholm. Det var hans eget beslut. Jag har fått höra i efterhand att det var jag som övertalade honom att flytta närmare mig men så var det inte. Det var pappas egen vilja. Några av mina syskon tyckte det var konstigt att han flyttade till just mig. Varför var deras fråga. Svaret var kanske att jag brydde mig. För det gjorde jag. Jag tog mig an pappa och ville att han skulle få det bra dom sista åren i hans liv. Det var han värd. Tyvärr blev det bara 4 1/2 år. Men dom åren gav honom mycket!
Pappa ♥️
Jag saknar dig! Jag förstår inte vart dessa 13 år har tagit vägen. Ibland känns det som att det var igår din tid på jorden stannade. Mina barn saknar dig. Våra promenader i stan var roliga och mysiga. Våra fikaställen finns kvar. Allt ser ut som då i stort sett. Det är du som saknas.
Igår var jag, Stéphanie och Beatrice på östra kyrkogården Göteborg och satte en bukett med blommor. Mina tankar var hos dig.
Jag hoppas du har det bra där du är. Saknar och älskar dig ♥️
