Kvällen kommen och jag är totalt slut i huvudet. Det har varit en lång dag med fokus på min terapi. Det har ju varit uppehåll nu under julhelgerna. Gjorde en ny skattning och den hamnade på samma poäng nästan som sist. Kanske kommer jag inte längre ner än så som det är nu?! Tiden får utvisa. Det känns ändå rätt så bra. Man jämför ju. Hur det var när jag först kom dit, på hur det har varit under tiden och på hur det är nu. Jämfört från start så är det så stor skillnad. Inte bara poängmässigt utan jag känner det med. Det har varit en otroligt stor och lärorik resa. En av dom största som jag någonsin har gjort och det kommer förmodligen inte vara en resa som kommer slå denna.
Jag har lärt mig så mycket om mig själv bland annat. Inte bara positiva saker utan även negativa. Men hur man än ser på det så slutar det ändå med positivt i slutändan. Det negativa är de hemska upplevelser man har haft. Det har varit fler än vad jag först själv trodde. Ja, det är klart jag visste om dom men när man föser ihop allt i ett och samma rum så inser man vidden av det på ett annat sätt. Det har fått mig att tänka och reflektera på hur livet egentligen har varit. Jag har insett att det har varit farliga situationer jag har kunnat befinna mig i. Jag ser ett annat ljus över hur jag faktiskt har haft det.
Jag har lärt mig att känna igen känslor. Kanske borde jag visst det tidigare men vissa känslor går hand i hand. Då visste jag inte vilken som var vilken. Idag vet jag det i större utsträckning än tidigare. Jag har även börjat våga tänka på hur jag vill ha mitt liv. Dock så är det vägen dit som jag inte har fått ihop än. Jag vet vad som inte får mig att må bra i alla fall så jag börjar där. Så tänker jag de dagar jag mår bra i alla fall. Ska fråga mig själv när något dyker upp:Är jag värd det här? Tänka och svara och göra därefter.
Något som jag aldrig har känt tidigare i alla fall är stolthet över mig själv men jag kan faktiskt känna det idag när jag tänker på det jag har gjort i min terapi. Jag har plikttroget gått till min terapeut varje måndag när jag har haft en tid inbokat. Jag tror det är 2-3 ggr som blivit inställt pga sjukdom under dessa 2 1/2 åren. Det har varit kämpigt. Gått dit med ångest. Suttit och fått ångest och går därifrån slutkörd. Jag har jobbat otroligt mycket med mig själv även på hemmaplan. Det har ju inte tagit slut bara för att jag går ut från min terapeuts kontor.
Det är 3 år sedan som jag fick veta att jag skulle träffa en terapeut för bedömning på PTSD. Förstod inte vad jag hade där att göra. Jag hade inte PTSD tyckte jag. Gjorde en skattning och fick 74 poäng av 80. För att få diagnosen så skulle man ha minst 35 poäng. Det fanns ju ingen tvekan om saken. Dagens skattning låg på 43. Det känns skönt. Förra gången låg det på 42. Kanske går det ner mer, kanske inte. Jag är glad för de poäng som har sjunkit!
Ja...Lite av dagens tankar efter denna veckas terapi. Jag har renbäddat min säng så nu ska jag dricka min kopp kaffe och njuta av tystnaden. Önskar er alla en fin kväll. Kram kram!