Snart har första veckan i oktober gått. Kylan biter sig fast så det märks att det är höst. Mina leder i kroppen mår långtifrån bra. Värre har jag att vänta då vintern kommer efter hösten. När det är kallt och man har värk i kroppen så är det svårt att njuta av den stund som är. Dock så har jag ljusglimtar idag i form av två av mina barnbarn. Vad vore livet utan dom?
Det är så roligt att höra från mina barnbarn att dom vill komma för att vara hos sin farmor. Vi myser framför tv:n, vi spelar spel och vi pratar. Älskar dom över allt annat ♥️
Jag är ingen vintermänniska men kan sakna dom vinterdagar då vi värmde varm choklad och bakade kakor som vi hade med oss till pulkabacken. Barnen älskade att åka pulka och jag älskade att se mina barns glada ansikten. Nu är mina barn stora. Mitt yngsta barn fyller 17 år i januari. Vart har dessa åren tagit vägen?
Ju äldre jag blir ju mer tänker jag på det som varit. På det som kan bli framtiden...och på sådant jag inte vill missa. Saker jag vill uppleva, drömmar, längtar efter, livet...Ja allt. Ibland känns det väldigt långt borta, Ibland så väldigt nära men ändå inte nåbart. Ja livet kan erbjuda så mycket. Det gäller bara att våga och ta för sig.
Nu ska jag ta en kopp kaffe. Sedan är det dags att fixa mat till familjen. Jag önskar er alla en fin dag. Kram kram.
