Kategori: Livet

Tänk vad tiden går. Den verkligen springer iväg. Igår var det min yngsta barns stora dag. Han fick gå uppklädd till skolbalen. Han var så stilig.

Skolbalen är något som barnen i stort sätt alltid kommer att minnas. Vissa mer än andra. Själv gick jag aldrig på skolbal. Jag vet inte ens om vi hade någon. Hade vi det så gick jag inte på den. Däremot så skulle en återträff ske och den planerade jag att inte gå på. Men en klasskamrat var på mig om att gå, så vi bestämde att gå tillsammans. Den återträffen ställdes in. Det var inte meningen att jag skulle gå.

Ibland tänker jag tillbaka på skoltiden.  Det var många tuffa år för mig. Än idag kan jag få ångest när jag beträder en skolgård. Det är inte klokt. Jag undrar om mina mobbare förstår vad det är som dom har gjort? Jag tror inte det, men man kan alltid hoppas!

Men visst är han stilig min pojke?! Han är 16 år gammal och har livet framför sig. Han har kämpat sig igenom skoltiden hann med. Snart är det gymnasiet som väntar och han har en framtidsplan. Härligt!

Mina barn börjar bli stora. Min äldsta är 30 år gammal. Konstigt! Med tanke på att jag bara är 25 😉

Jag har 7 barnbarn. Helt underbara är dom. Älskar dom alla av hela mitt hjärta.  Det är via dom jag känner att jag inte är 25 längre. Dom har så mycket energi så det snurrar till i mitt huvud ibland. Men det är så det ska vara. Jag älskar att ha mina barn och barnbarn runt mig Det är då jag mår som bäst!

Jag är en stolt mamma och farmor. Jag är kanske ingen bullbakande farmor men jag fikar gärna med barnbarnen. Två av mina barnbarn vet att det blir fika när dom kommer till mig. Förmodligen så är fika de först kommer tänkabpå när dom tänker på mig den dagen jag inte finns mer. Det är som min egen farmor. När jag hör ordet farmor går mina tankar till hemmalaget mat. Rådjur speciellt. Farmor var så duktig på matlagning. Min pappa med. Maten jag gör är ätbar. Men visst får jsg höra att min mat är god men den är långtifrån min pappas och farmors mat.

Klockan är i skrivande stund 04:30 exakt och jag har varit vaken sedan 03. Jag är trött men kan inte sova. Vissa nätter är så här. Det kommer bli en lång dag, men med lite varma vindar i solskenet gör dagen lättare att gå igenom. Jag hoppas att ni alla har det bra. Önskar er en fin dag. Kram kram ♥️

Älskade Älskade Carina ♥️ Det känns så bra i hjärtat just nu. Sedan du gick bort så har  jag undrat hur det har gått för din hund Tezzla. Trodde aldrig att jag skulle få se henne igen. Jag är så glad över att Robin, din äldsta son skrev till mig och berättade att Tezzla skulle säljas. Jag tvekade inte en sekund över att försöka köpa henne. Inte min dotter i heller.

Vi åkte tidigt igår och tog en utflykt till din grav. Köpte blommor som vi satte. Jag rensade bort en del ogräs samt tvättade av gravstenarna och vattnade. Tände ett ljus inne i kyrkan med.

Sedan tog vi färden till ditt barndomshem där Tezzla bodde. Det var så varmt och skönt men helt plötsligt från ingenstans öppnade himmelen sig. Det började ösa ner. Vi fick stanna bilen för vi kunde inte se vägen framför oss. Det började blixtra och dundra. Ovädret lade sig och vi kunde fortsätta att köra. Väl framme så var det lika varmt och skönt igen.

Tezzla kom springande emot oss. Hon skällde till och började nosa på oss. Sedan kom pussarna. Hon kände igen oss. Det var så roligt att få se henne igen.

Resan hem gick bra. Hon fick ligga bältad i sin hundbäd i baksätet. Vi stannade till vid ett tillfälle så Hon fick gå ut och kissa. Sedan hoppade Hon glatt in i bilen igen.

Resan dit och hem var på 5 timmar så det gick nästan en dag. Men det var det värt. När vi kom hem så tog vi en promenad med henne och Stéphanies hund Ariel. Det gick så bra. Tezzla såg ut att le när vi gick. Underbart att se.

Ja Carina. Jag är så glad över att ha Tezzla. Vi ska sköta om henne så du behöver inte vara orolig. Vi älskar henne lika mycket som vi älskar våra andra. Med Tezzla känns lite som att vi kommer lite närmare dig ♥️

Carina, Carina. Min älskade vän. Jag kan inte beskriva med ord hur jag känner det just nu. Jag känner en sådan stark kärlek och sorg. Kärleken som jag känner för dig och Tezzla och sorg över att inte få dela den med dig här på jorden. Jag saknar dig ♥️

Puss och kram älskar dig ♥️

I tisdags kom min näst äldsta son med familj hem. Årets första grillning är alltid den godaste och mysigaste. Roligt att få dela stunden med några av dom man älskar som mest.

Vi åkte upp till Borgholms slottsruin för att se dom tända majbrasan. Barnen var exalterade och det var roligt att se och höra dom skratta av lycka. Dom såg verkligen fram emot att se när dom skulle tända brasan, därför blev jag så besviken på dom som höll i det hela. Vi kom upp dit 10 min innan brasan skulle tändas men då var den redan övertänd. Det var så tråkigt!

Det var inte så mycket folk där. Inte som det brukar. Förr var det svårt och få parkering och det var så mycket folk så man var rädd att barnen skulle springa bort. Så var det inte i år. Långt därifrån. Man kan inte låta bli och undra vad det är som gör att folk inte kommer till ön längre. Visst har vi turister men långt ifrån som det brukade vara dom första av mina 10 år här på ön.

Vårvädret har kommit. Äntligen. Trodde inte den skulle komma ärligt talat. Det har varit kallt större delen av våren.

I måndags var jag på terapin ännu en gång. Det går framåt. Dagar efter en session brukar ge mig många tankar. Jag blir trött. Känslor avbryter varandra.

Jag brukar tänka att allt som sker eller har skett har en mening. Men ibland kan man inte låta bli att gå in I funderingarna på vad som är vad. Sedan kommer frågan varför?!

När jag var barn så var jag rätt så ensam egentligen. Ja, det var efter vi flyttade till Höör. Jag gick i tredje klass och mobbingen kom som ett brev på posten. Jag hade ingen som jag kunde gå till.

Jag hade en faster som jag var hos ibland. Min faster Saga som även var min gudmor. Jag kan än idag tänka tillbaka på de gånger jag var hos henne och hennes man. Det blev ett avbrott från den tuffa vardagen.

Jag har en stor släkt egentligen men ingen jag umgås med tyvärr. Varför har det blivit så? Ibland undrar jag vad släkten egentligen tänker om mig. Hur dom ser på mig som person. Sedan tänker jag att det spelar egentligen ingen roll. Det är som det är ändå.

Jag har 9 syskon. Umgås inte med dom. Två träffar jag ibland. Vi är skingrade som vinden. Alla bor i Skåne. Det är jag som har flyttat ifrån. Vi bor på olika platser men det är inte därför som jag inte umgås med dom.

Jag har gått min egen väg på sätt och vis. Lämnat de flesta bakom mig. Några vill jag inte ha med att göra men vissa hade det varit roligt och ha någon kontakt med.

Jag tänker på den första tiden jag gick till terapin. Då hade jag svårt och veta vilka känslor jag bar på inombords, men idag kan jag urskilja det mer och mer. Det har jag min terapeut att tacka för.

Det är mycket som händer och då hade det varit skönt att ha någon som fanns vid ens sida. Jag hade Carina. Jag är så glad för de år jag fick med henne. Saknar henne så otroligt mycket varje dag.

Ja det blev mycket svammel idag men det blir så när man skriver det man tänker på för stunden.

Önskar er alla en fin dag ♥️

Idag fyller Hampus 18 år. En skötsam kille som förgyller min dag. Han är en duktig musiker. Han sjunger och spelar både gitarr och keyboard. De flesta dagar under en vecka så vaknar man till sång och musik. Han sjunger nästan alltid. Jag är så stolt över honom.

Han kom till mig igår och sa att det inte var så länge sedan Han var 15 år. Det var inte så längesedan som han låg nyfödd på neonatal avdelningen. Han var störst men bland dom sjukaste. Jag fick diabetes undrar graviditeten och Hampus var ett så kallat sockerbarn. Han var stor. Han vägde 4260 gram och var 50 cm lång. En riktig goding!

Ett stort GRATTIS till dig Hampus på din stora dag. Jag hoppas den blir minnesvärd. Älskar dig!

Äntligen så är det fredag. Jag behöver sovmorgon. Är så trött om dagarna. Jag vaknar flera gånger om nätterna och vaknar tidigt på morgonen. Sedan är det bara att gå upp och se glad ut.

Haft ångest under större delen av morgonen. Varför vet jag inte. Kan bara ana. Förmodligen så hör ångesten till dom tankar som kommer och går. Inga roliga tankar. Dom ger mig känslor som jag inte vill ha. Det är nu alla dom som inte förstår sig på vad ångest är och hur det kan få en att må skulle säga: Ryck upp dig!

Men!!!...Det är inte så enkelt.  Hade det varit det så hade man gjort det. Det enda jag vet i nuläget är att jag står I ett vägskäl o h ska välja vilken väg jag ska ta. Vilken ska man ta? Det är svårt när man inte ser på något håll om vad som väntar en.

Jag hatar denna ångest. Jag har haft den i många många år. Sedan barnsben. Då visste jag inte vad det var. Hade inga ord för det då. Nu vet jag. Likaså om depression. Då visste jag inte varför jag kände mig ledsen. Idag vet jag då jag har hamnat där flera gånger under årens gång. Tre gånger har jag legat inlagd för att minnen, tankar och känslor har varit för tunga att bära. Jag har tyckt att jag har varit för svag. Att jag inte klarar av någonting. Inte ens orkat ta tag i den vardag som jag haft. Tänkt på hur värdelös man varit och är. Att jag inte har uträttat något i livet. Har man inte mått dåligt innan så gör man det efter dom tankarna om sig själv.

Så! Varför i hela fridens fortsätter man då att tänka så om sig själv?! Jo för man tror att det är så helt enkelt. När dessa känslor kommer över en så bevisar dom att tankarna som jag haft stämmer. För att bryta ett tankemönster så måste man tänka annorlunda gång efter gång. Bara det gör en trött.

Men, jag ser ändå en lite ljusning. För jag kan se hur bättre det ändå har blivit de senaste åren. På grund av min terapi som jag har gått i de senaste 3,5 åren. Jag har haft turen att ha fått en terapeut som är så bra på det hon gör. Hon har haft tålamod med mig. Hon har hjälpt mig mycket och hjälper mig fortfarande. Hon är guld värd!

Nu ska jag ta mig en kopp kaffe. Jag hoppas ni alla har det bra. Önskar er en fin helg. Kram kram!

Jag vaknar i stort sett tidigt varje morgon. Har oftast inte ro att ligga kvar så kaffet är mycket välkommet. Går upp och tar hand om mina hundar under tiden som kaffet bryggs. Det tar sin lilla stund. Sedan tar jag en paus och njuter av kaffet. Då brukar klockan vara runt 7-tiden. Då kan jag ha varit vaken i några timmar. Oftast blir det långa dagar för mig.

Visst kan det vara skönt att gå upp tidigt men att ligga vaken från och till under större delen av natten gör en trött. Man känner sig som en zombie ibland. Allt går på rutin i stort sett. Det är ofta man längtar till kvällen redan under lunchtid. Men då kan jag som sagt ha varit vaken större delen av natten. Långa timmar vakentid medan sovtiden blir få timmar. Ja det är kanske inte konstigt att man ibland känner sig mer död än levande?!

Samtidigt är det skönt med tystnaden. Den gör mig lugn. Jag känner ro i mitt inre. I alla fall för en stund. Sådana stunder försöker jag få till under dagen men det är svårt när jag har hundar som springer efter mig vart jag än går. Men jag klagar inte. Jag får så mycket kärlek från dom. Kan inte tänka mig ett liv utan mina älskade fyrbenta familjemedlemmar. Min äldsta (Sally) blir 10 år till hösten. Hon är en klok vovve. Ibland när vi sitter vid vårt bord och pratar eller spelar spel. Då har hon en egen stol. Hon älskar att vara med och ligger gärna med sitt huvud på bordet. Men hennes favoritplats är i knät. Hon är så söt!

Nej. Nu måste jag koka lite kaffe och välkomna dagen. Önskar er alla en fin dag ♥️

Ja att jag älskar hundar är väl ingen nyhet?! Med tanke på antalet jag har. Mina hundar är mina fyrbenta familjemedlemmar. Alla har de sina personligheter. De är rätt så olika av sig men de har en sak gemensamt! Det är hur de visar sin kärlek.

Nedan har vi min yngsta hund. Lille Tjabo som är två år. Här myser han för fullt. Han ligger bredvid mig och sover på kudden. Helt underbart söt!

Hundar sviker aldrig! De finns där för dig oavsett vad du har gjort eller sagt. De står kvar när världen gungar. När du har trampat i klaveret. När du har gjort bort dig. De finns där när du är ledsen och förtvivlad. Att bli tröstade av en hund är så fint och äkta.

Jag får många skratt när jag tittar på mina hundar. När dom leker och busar. Att bara se dom ligga i gräset och njuta av väder och vind är så underbart. Jag kan känna ro i mitt eget inre då.

Just nu längtar jag till sommaren. Men först ska det bli vår. Igår regnade det så smått. Snön är borta. Positivt i mina ögon. Men det är fortfarande kallt. Kan bero en del på den fuktiga luften. I år tar jag en dag i sänder. I alla fall för det mesta. Lite har jag planerat. Resor till min dotter i Göteborg. En resa till Stockholm ska det också bli. Och en tur till Skåne och sedan ett besök till Carinas grav. Det är det som jag har planerat för detta året.

Har ni några planer framöver? Har ni planerat för semestern? Jag hoppas  ni får det trevligt.

Jag hoppas ni har det gott denna dag. Önskar er en fin, rolig och härlig dag! Kram kram ♥️

När man sitter på sjukhuset och väntar på att terapin ska börja...Då hinner man tänka en hel del. Jag ser människor som kommer och går. En del lunkar sakta fram medan andra rusar förbi. Stressade. Jag skulle kunna vara en av dom sistnämnda. Jag går oftast fort fast jag inte behöver det. Jag vill komma fram till destinationen fort. Helst igår! Inte för att jag är sen utan oftast försöker jag springa ifrån mig känslan som jag kan få ute bland folk.

Genom terapin har jag lärt mig att man ska gå lite långsammare. Jag glömmer oftast bort det. Men jag försöker att stanna upp då och då och känna av vad som är runtomkring mig. Lugnet. Trots alla stressade människor som är runtomkring mig. Egentligen är det inte konstigt att man själv skyndar framåt. Dom flesta verkar göra det. Alla lite mans borde stressa ner sin vardag. Många är ute sent men vissa har mycket tid på sig. Jag vill alltid iväg tidigt om jag har en tid att passa. Tycker inte om att komma sent eller komma fram med andan i halsen. Jag kan inte stressa. Det förstör hela min dag!

Jag satt i väntrummet och väntade in min tid. Tiden är aldrig så lång som då. Ångest på hög nivå är det ibland. Varför? Borde jag inte vara van vid detta laget? Men man vet aldrig vad som kan komma upp till ytan. Ovissheten! Den är ingen dans på rosor! Jag får ont i magen. Hjärtklappning. Andningen är snabbare och ytlig men samtidigt tung. Påminner mig om att ta långa djupa andetag. Andas in, 1, 2, 3, 4, andas ut...1, 2, 3, 4...

Ja dessa dagar är ingen lek. Det tar mycket energi. Huvudet känns tung. Det är mycket som rör sig där inne. Känslor, tankar...Ja dom går om vartannat. Att våga känna...Att våga tänka annorlunda. Göra annorlunda. Göra vardagen till min!

Ja. Detta är min måndag idag. Jag lägger trött och hoppas att få en god natts sömn. Jag önskar er detsamma ♥️ Kram kram.

I morgon är det sista dagen i januari månad. Dagarna springer iväg. Jag har två söner som fyllt år. Har gratulerat dom. I mars är det dags för mitt näst yngsta barn att fylla 18 år. Ja...Jag förstår inte vart tiden har tagit vägen. Jag har bott på Öland nu i 19 år. Det känns som det vore igår jag kom hit. Vad har hänt under dessa åren? Ja en hel del. Det är så mycket...så jag vet inte vart jag skulle börja.

Jag fyller själv snart år. Fredrik frågade mig häromdagen vad jag önskar mig. Men det är så svårt. Man har ju allt. Men det finns en sak som jag faktiskt önskar mig men det kommer jag aldrig att få. Tänk så mysigt det hade varit om jag hade fått ha alla mina barn och barnbarn under samma tak för en dag. Samtidigt så tänker jag ibland att det är inget att fira. Kan vi inte bara hoppa över den dagen?

Vi går snart in i en ny månad. I denna takten är det snart sommar. Det ska bli skönt då jag älskar att vara ute. Har svårt för det när det är kallt då mina leder skriker av smärta då. Denna sommar kommer bli annorlunda mot hur det har varit. Hur den kommer bli i sin helhet vet jag inte men den kommer bli orolig i alla fall.

Här hemma har snön försvunnit. Så skönt. Hur har ni det? Har ni någon snö kvar?

Önskar er alla en fin kväll!

Idag är det sex år sedan som min bästa vän gick bort. Saknaden är fortfarande så stor. Ibland har jag så svårt att förstå att hon inte längre finns bland oss. I nästa så känns det som om det vore igår. Ja man vet aldrig vad livet har I beredskap. Tur är väl det egentligen.

Älskade Carina ♥️ Du finns i mina tankar varje dag men Idag går tankarna till dig lite extra. Älskar och saknar dig ♥️

För sex år sedan satt vi och åt middag när nyheten slog ner som en blixt från en klarblå himmel. Spagetti med köttfärssås. Jag kommer ihåg vart jag satt i köket. Stéphanie tog upp sin mobiltelefon. Tittade i den och gav mig den. Min hjärna slutade att fungera. Jag satt bara och stirrade på mobilen och fick inte in det jag läste. Facebook! Ja det var där jag fick nyheten. Mitt liv stannade upp och helt plötsligt blev jag illamående. Denna dagen var väntad men inte nu! Jag var inte redo! Hur man nu någonsin kan bli det. Jag levde på hoppet. Jag trodde verkligen att det skulle vända. Det var min förhoppning i alla fall. Ja, hoppet är det sista som överger människan.

Jag lärde känna Carina 1997. Jag väntade Robin. Carina väntade sin yngsta dotter. Vi klickade med en enda gång. Carina var gift med en släkting till min dåvarande sambo. Vi träffades nästan dagligen. Vi hade det så roligt. Hon var verkligen helt underbar ♥️

När jag fick dödsbeskedet så var jag så glad över att det inte skedde den 27:e. Jag vet hur det låter, men min yngsta son fyller år den 27:e. Hans dag hade blivit förknippad med sorg istället för glädje.

Idag blir det minneslunden. Blommor och ljus till Carina ♥️

Önskar er alla en fin dag. Ta vara på varandra.