Det är redan fredag. Dagarna springer iväg. Barnen har haft sitt höstlov och vi har inte gjort någonting. Vi har bara varit och tagit det lugnt.
Jag har påbörjat att bearbeta det stora fasansfulla minnet och det tar musten ur mig. Här har man gått och stött ifrån sig det här minnet I åratal så ska jag nu helt plötsligt öppna upp och berätta vad som hände, hur det hände. Jag ska klä händelsen i ord. Men hur? Jag finner inga ord. De ord som beskriver händelsen bäst är ord jsg har svårt att ta i min mun.
Jag försöker. Tankarna springer iväg, men jag får inte fram dom. Otroligt jobbigt!
I vissa stunder så blir jag så arg på vissa personer. Men vad hjälper det. Jag kan känna en förtvivlan, en stor tomhet inom mig.
Jag fasar för måndagen. Att sitta och prata om något som jag aldrig har berättat för någon, det är inte lätt. Jag känner mig förnedrad och märkt.
I natt blev jag hemsökt. Mardrömmar som avlöser varandra. Fredrik sa att jag sov väldigt oroligt och att jag kallsvettades. Ja det kändes som att jag sprungit mil när jag vaknade.
Jag hoppas på en god natts sömn kommande natt. Ha det gott ❤
