Klockan är i skrivande stund 04:19. Vaknade för en stund sedan och kan inte somna om. Tankarna irrar omkring.
Har gått med ångest de senaste dagarna. Med ångest kommer alla negativa tankar om mig själv. Jag påminner mig själv om hur värdelös jag är. Tanken att det inte är konstigt att ingen älskar mig slår rot. Då känns det fint i hjärtat att få ett sms från min nioåriga barnbarn att hon älskar mig jätte jätte mycket. Hon hade gjort en pepparkaka som jag fick. Den var formad som ett hjärta. Man kan inte annat än att bli glad.
Hade henne och hennes lillebror i helgen. Alltid roligt att ha dom. Vi spelade spel med Benjamin. Tittade på film och hade fredagsmys. Jag är så glad över dessa underbara barn!
Ska jag alltid få leva med denna ångest? Jag tog upp det med min terapeut. Så klart kan hon inte veta det men hon kan det där med PTSD. Vi utvärderade sist. Fyllde i ett frågeformulär Pcl-5 och svaret blev ett värde på 41. Cuttoff är 32. Jag ligger över och har legat strax över 40 det senaste året.
Jag frågade min terapeut om jag får leva med PTSD om inte värdet sjunker och hennes svar blev ja. Inget roligt svar. Jag blev lite ledsen faktiskt, men jag har gått ner mycket. Från början låg värdet på 74 av 80 så jag ska inte klaga. Jag har jobbat hårt!
Det närmar dig jul. Jag älskar julen och i år kommer jag ha mina barn hemma. Tyvärr så kommer mina barnbarn vara hos sin andra förälder i år, men det innebär att vi får fira jul med dom en annan dag. Längtar!
Jag hoppas att ni alla får en underbar kommande vecka. Sköt om er. Kram kram.